Jag vet inte vem som ska trösta mig i mörkret mer, jag vet inte vem som ska glädjas med mig...
Men jag hämtar bössan på hyllan. Visslar på dig & du följer efter mig..
Du vet vad som väntar, det ser jag på dig.. Men du bara står där, så lugnt & tyst...
Du är som alltid modigare än jag någonsin kommer att bli..
Jag har lärt mig fly från känslor...
Jag har lärt mig dölja mina tårar...
Jag har lärt mig att slåss istället för att tala...
Hur gör man om man inte längre vill fly, dölja sina tårar & slåss istället för att prata???
På alla årstider, i alla väder skall vi ut, tidiga mornar, sena kvällar. Vi kämpar och stretar, fast allt går oss emot, knän som strejkar, ryggar som värker. Ni kanske undrar varför vi gör det?
Är det för att vi får pengar av EU? Eller för att ni skall få kött på bordet och smör på brödet. Nej, så enkelt är det inte. Men om du någonsin följt en kalv från dennes första andetag genom hela livet, om du någonsin sett fröet du sått växa upp och bli stor, om du någonsin känt stoltheten att veta att det du gör ger mat till många. Då vet du varför vi gör det, då vet du varför vi aldrig ger upp, varför vi reser oss upp och fortsätter mot |
