2005 första halvan




...

Daterat: Måndagen den 15:e mars 2004 kl 16:15

Läst: 0 gånger

'

 



Att sitta flera mil fran dar jag bor i England, fast tills sent ikvall for jag missat bussen... Klumpigt varre men dessvarre sant... Det kunde ha varit varre antar jag. Det kunde ha varit sista bussen for dagen som jag missat... Att aka taxi har jag itne rad med sa det kunde avra varre.

Langa natter framfor mig, langa natter bakom mig.
Allt som behovs ar egentligen bara ett kort samtal sedan kan jag aka hem till sve. igen.
Ett nederlag som skulle golva mig, anda frestas jag i morkrets sena timme at anta den Men annu en tid blir jag dar jag ar. For inget ar battre har an dar... Sa darfor blir jag kvar dar jag ar...



september

Daterat: Onsdagen den 1:a september 2004 kl 14:26

Läst: 3 gånger




Jag har 2 mander kvar har och ibland kanns det kul, ibland skrammande trakigt...
Sa mycket kommer vara annorlunda nar jag kommer hem, och anda sa lika...
Det ar upp till mig att vidhalla min nya siyn pa livet men svarigheten blir att gora det utan att sara andra(&mig sjalv)... Ta lardom, ga vidare... Funkar bra...
kanske?!?!?




Poetisk frihet...

Daterat: Söndagen den 28:e november 2004 kl 20:10

Läst: 3 gånger




Det är sent på natten å fullmånen lyser, jag ligger här och ser på dig, oförmögen att sova... Jag vill veta vad jag känner för dig, ditt ansikte sover i frid och ger mig inga svar. Viskande frågar jag dig frågor.. Frågor som jag aldrig vågar fråga när du är vaken, frågor som jag behöver få svar på men vet inte hur jag ska ta mod till mig att fråga...
Fullmånen håller mig sällskap och lika gåtfull som han är du!




Dikter?!

Daterat: Tisdagen den 10:e juni 2003 kl 22:45

Läst: 4 gånger




Världen snurrar men jag står still...
Jag står still...
Som om jag vore dess axel att snurra mot..
Alla är på väg ngnstans..
Alla är ngt...
Men vad är jag?
Ensam kvar i värld som snurrar men ja står still


Att hata för att leva...
Att leva för att hata...
Vad är då meningen med livet?

Alla verkar hata så mycket, bryr sig så mycket om triviala saker...
Varför slösa energi att hata ngt eller ngn?
Bara ignorera istället...
Sluta tänka på den ni hatar och fokusera på det ni älskar istället
så kanske ni finner livet lite roligare!
'

Lär er älska den ni hatar och hata den ni älskar, lär er sedan att strunta i båda,
det är svårt men efteråt blir livet betydligt mindre komplicerat!!!!


Problem

Daterat: Torsdagen den 27:e mars 2003 kl 15:34

Läst: 6 gånger




Hur ska jag veta?
Vad är svaret på problemet?
Varför måste jag... Hur kan jag...
Domaren är närvarande, klockan tickar och domen närmar sig...
Hur ska det bli, att falla eller att fälla...
Allt i ett enda slag




Januari



Februare


Mars

FödelsedaG:) Ons 2 mar 2005 15:51 Övrigt, 8 läsare totalt

Idag är ja lycklig... Tänkte börja med det eftersom alla mina dagboksinlägg verkar fruktansvärt deprimerande!!!! inte därför att det oftast är så jag känner utan bara för att min hjärna inte kan skriva positiva dikter...*suck* Var glad att de flesta av er har sluppit mina noveller för då skulle ni blivit riktigt nedsämda!!! Ialla fall så fyller jag år idag, hela familjen var hos mig igår( tre syskonbarn kan verkligen vara tre för många ibland!!!) nu är även min tredje syster gravid, glad för hennes skull men ingen verkar tänka på stackars mig och lugn och ro:) Ikväll ska ett gäng ut å äta på tranan och det ska bli kul, den här dagen har varit jätte lång men snart är det tillåtet att börja göra sig i ordning. Ska ta ett stort glas rom å cola, sätta mig i badkaret ett par timmar och sedan sätta igång:) Känns skumt men sedan jag kom hem från eng sista gången tycker jag det är kul att både sminka mig och göra ordning håret(det är ju nästan så mjan bli rädd!!!!!!!!) så ibland märker jag att det tar alldeles för lång tid... men nu är klädvalet enkelt så det borde bara ta några minuter... fast det är klart man kan ju alltid ändra sig... och det är då man får problem...
Nej nu ska jag sluta!
Hoppas ni får en lika trevlig kväll som jag ska ha!!!



Långfredagn, skratt eller??? reflektion dagen efte

Daterat: Lördagen den 26:e mars 2005 kl 13:43

Läst: 3 gånger




Hela min kropp värker och det finns inte någon kroppsdel som inte blivit skonad från isen... ansiktet hettar för den underbara solen, magen tycker att det räcker nu och huvudet snurrar... ändå finns det inte många dagar på året man har så roligt, man skrattar, pratar med folk som man oftast aldrig annars ens ser, hunden springer runt och tigger korv av alla och får oxå det... alla ler och alla är glada... dagen efter är inte fullt lika kul men det är det värt!


FödelsedaG:) Ons 2 mar 2005 15:51 Övrigt, 8 läsare totalt


Idag är ja lycklig... Tänkte börja med det eftersom alla mina dagboksinlägg verkar fruktansvärt deprimerande!!!! inte därför att det oftast är så jag känner utan bara för att min hjärna inte kan skriva positiva dikter...*suck* Var glad att de flesta av er har sluppit mina noveller för då skulle ni blivit riktigt nedsämda!!! Ialla fall så fyller jag år idag, hela familjen var hos mig igår( tre syskonbarn kan verkligen vara tre för många ibland!!!) nu är även min tredje syster gravid, glad för hennes skull men ingen verkar tänka på stackars mig och lugn och ro:) Ikväll ska ett gäng ut å äta på tranan och det ska bli kul, den här dagen har varit jätte lång men snart är det tillåtet att börja göra sig i ordning. Ska ta ett stort glas rom å cola, sätta mig i badkaret ett par timmar och sedan sätta igång:) Känns skumt men sedan jag kom hem från eng sista gången tycker jag det är kul att både sminka mig och göra ordning håret(det är ju nästan så mjan bli rädd!!!!!!!!) så ibland märker jag att det tar alldeles för lång tid... men nu är klädvalet enkelt så det borde bara ta några minuter... fast det är klart man kan ju alltid ändra sig... och det är då man får problem...
Nej nu ska jag sluta!
Hoppas ni får en lika trevlig kväll som jag ska ha!!!






Gamla dikter, nya sanningar åsså lite dagsnytt... Mån 18 apr 2005 19:22 Övrigt, 3 läsare totalt


Hela mitt liv skakas i grundvalarna och plötsligt blir fel rätt och rätt fel...
Hur kan ens värderingar och förhoppningar ändras så fort...
Hur kan ett framviskat ord få en att känna som att håren färgas grå i förtid...
Det som jag fick veta har knappt med mig att göra...
Det påverkar bara mig indirekt och ändå är en av mina stöttepelare borta,
försvunnen... Mitt gyllne torn håller på att rasa och jag kämpar förtvivlat för att
hålla balansen och bli kvar....

Har gått igenom gamla dagböcker skriven av mig själv... Tyckte några av de tusentals dikterna förtjänade att skrivas om igen....

(2000) Skrevs för länge sedan, till en vän som bleknat och försvunnit...
I Just want to say Sorry...
I just want to say I love you
I just want to ask i you love me
I Just want to ask if you will be my friend...
If I deard I would ask me that, but I dear not, so I sit hear in silence,
listened to my friend talking about you. I look up in the skye, see the stars above me.
I think about you, hoping that you love me to.


(1999) Sorgearbete när mitt älskade djur Emil dog...
Min blick blir kall & mörk
Min hand blir kall & slapp
Min tår fryser fast på min kind
Jag ser din sorg, men jag kan inget göra....
Jag ser din dröm försvinna upp i det blå...
Vi visste att det skulle sluta här, i detta kalla rum,
Tiden står inte stilla, jag vet att jag skulle dö, det visste vi båda.
När du tänker på mig, ville du inte inse det.
Han gick bredvid mig länge, jag fick många extra år. Låt mig nu få sova ifred,
Vi ses igen, men först måste du leva utan mig, min vän...
Fast jag väntar på dig här..
Det är ett löfte!!!!!!

(1996)
Med dig har jag upplevt sorg, glädje, vanmakt & otrolig lycka, med dig har jag växt upp.
Men inget varar för evigt...
Hur ska det bli, när du inte längre finns.
Kan inte du leva kvar här, bara för mig??
Men din trötta kropp värker, du har levt färdigt, säger dina ögon, jag vet det, men vill inte inse det. Avgörandet gör du själv, du går & lägger dig, lyfter ditt gamla huvud, det glimmar till i dina ögon, sedan suckar du lyckligt, innan du lämnar mig ensam här...








April'

Ersk Jansa Klitten

2005-04-24 13:33


Om man någon gång åker mot Falun från Edsbyn finns en liten liten skylt där det står Ersk jansa klitten. Följer man pilarna, går upp ett högt berg så kommer man fram till en liten stuga med en eldstad... Ovanåker och Alfta ligger som en liten modell nedanför en och om man följer några pilar till kan man stå där Erik Janson stod och predikade för sina skaror... Historien är levande, träden är gamla och dalen där skarorna stod är full av unggran... Mina förfäder följde aldrig Erik Janson till Amerika, men strax innan 1900 talets början emigrerade några av mina förfäder dit. Vi har brev och bilder på dem som gav sig iväg... En konstig känsla, man kan undra hur skrämmande det kändes för dem, de som gav sig iväg till ett land de l´knappast kände!



Dagsarbete...

2005-04-27 09:56


Våren stundar och jag vet att det innebär jobb på jordbruket harva, kollla stängsel och släppa ut djur står för dörren och jag längtar med skräckblandad förtjusning... Vet att jag kommer klaga när innnan jag sätter igång men när jag väl gör arbetet eller precis är klar vet jag att det inte finns mycket som går upp mot det... Att slita hårt, så svetten rinner, ryggen värker och det känns som man knappt orkar gå å lägga sig efteråt... Det är sådana gånger man riktigt märker vad kroppen egentligen är till för... Att den inte är gjord för att sitta still i en skolbänk, att läsa böcker eller hamra på ett tangentbord... Att jobba på gården som mina förfäder arbetade på gör mig stolt, fyller mitt liv med mening och jag känner stor vördnad för livet jag lever... är det då inte konstigt att det sista jag vill jobba med är som bonde... Jag skulle avsky att varje morgon kliva upp å mjölka korna, att fodra och plöja åkrar... ändå kan jag inte tänka mig ett liv helt utan det... Livet är sjukt och allt man kan göra är att göra så gott man kan... Att hoppas man gjort någon skillnad här i världen, stenhagarna som ligger på åkerkanten, att man lagt dit en sten, rensat bort en så kommande generationer har en sten mindre att ta bort... stenarna kanske bara en symbol i dagens läge, hindren är annorlunda men de finns där och det upp till oss att rensa bort några så efterkomande har lite mindre att ta reda på....


Fasaden

2005-04-18 10:42


Hela mitt liv skakas i grundvalarna och plötsligt blir fel rätt och rätt fel...
Hur kan ens värderingar och förhoppningar ändras så fort...
Hur kan ett framviskat ord få en att känna som att håren färgas grå i förtid...
Det som jag fick veta har knappt med mig att göra...
Det påverkar bara mig indirekt och ändå är en av mina stöttepelare borta,
försvunnen...
Mitt gyllne torn håller på att rasa och jag kämpar förtvivlat för att
hålla balansen och bli kvar....
Jag sluter ögonen, blundar och önskar att verkligheten vore som dikten, att man
kan trycka på en knapp och ändra allt...
Men verkligheten är inte så...


Strunt..

2005-04-08 20:31


Att livet aldrig är lätt, det får vi alla någon gång känna av, att livet leker hoppas jag att alla får känna av... Jag har, liksom alla mött lek och allvar men inget som direkt skapar långvariga problem eller som riktigt får mig nere... Vad som händer i mitt liv är inte viktigt, det är oftast kaotiskt och ganska rörigt men jag är van så det berör mig inte... men när mina vänner mår dåligt, det kan vara minsta småsak dras jag med... jag blir involverad i deras problem tills deras problem inte längre är deras utan mina... då är allt bra igen, jag kan lösa det och gå vidare... just nu verkar alla runt mig vara mer eller mindre olycklig så därför är jag snart det med... Att alltid le, att alltid vara positivt är mitt mål i livet, men när alla andra inte vill, undar jag hur man gör då....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0