Dikter...
Dikter...
Livet leker...
Livet är hårt och går i vågor.. Jag skriker i protest men ingen förstår.
Jag ler och dansar, ingen vet att det är ett spel. Människor, maskerad, alla döljer sitt
rätta jag... Ensam bakom fasaden där står jag... Styr i alla tråd, drar undan alla
masker,
sanningen glimtar fram, domen kommer och domaren är jag... Livet är hårt och bara en
lek..
och den som leker är jag!
Drömma
De härliga med att sova och drömma är att man kan befinna sig var som helst, med vem som helst och göra allt utan att vare sig bli dömd, glömd eller bli avslöjad.
Känslor
Jag har lärt mig fly från känslor...
Jag har lärt mig dölja mina tårar...
Jag har lärt mig att slåss istället för att tala...
Hur gör man om man inte längre vill fly, dölja sina tårar & slåss istället för att prata???
Sidan
En sida så vit & tråkig men med några streck kan man förvandla den till något vackert, sorgset eller glatt. Men några streck kan man förvandla något till glädje eller sorg med några streck kan man förneka eller erkänna... Ett papper från början kan bli något alldeles speciellt...
Skriven år 1999
Maskerad
Livet är hårt och går i vågor.. Jag skriker i protest men ingen förstår. Jag ler och dansar,
ingen vet att det är ett spel. Människor, maskerad, alla döljer sitt rätta jag... Ensam bakom fasaden där står jag... Styr i alla tråd, drar undan alla masker, sanningen glimtar fram, domen kommer och domaren är jag... Livet är hårt och bara en lek.. och den som leker är jag!
Skriven år 2005
I just want...
I Just want to say Sorry...
I just want to say I love you
I just want to ask i you love me
I Just want to ask if you will be my friend...
If I deard I would ask me that, but I dear not, so I sit hear in silence,
listened to my friend talking about you. I look up in the skye, see the stars above me.
I think about you, hoping that you love me to.
Skriven år 2002
Frågan alla ställer
Hur mår du?
Jo tack ja mår bra...
frågan alla ställer, svaret vi alla väntar oss på frågan...
Om vi en dag skulle svara sanningen:- Jag mår dåligt...
skulle världens undergång ske?
Skulle det vara katastrof om vi medgav vår svaghet och tillät andra att hjälpa?
I alla lägen kan man inte hjälpa, alla gånger vill man kanske inte bli hjälpt...
Men att sätta sig ner och lyssna, bara lyssna på vad den andra har att säga kan kanske hjälpa...
Kan kanske sprida lite värme i den andre, att visa att någon finns som lyssnar, som förstår...
I alla lägen behövs kanske inte mer än så, så varför är det så få som faktist gör så?
