Susanns snurriga värld

Njöt av att vara ensam hemma... ni vet, ungefär ff... Fast inte på det viset som andra njuter av det genom att supa som fan.. utan bara ligga och göra som jag vill...hehe nej, det där lät fel, jag bara var och tittade på tv och halvsov eller sov tills kl var 1.00 och jag åkte och hämtade mina väldigt roliga föräldrar... och sällskap... För första gången(och jag har kört många fulla människor) lät jag dem vara 5 personer i bilen och körde olagligt... Alla över 45(jaja, de var äldre men för att inte trampa nån på tårna skriver jag 45)... Inte en enda gång tillät jag att det skulle sittas överfullt i bilen när jag körde folk under 30... Men vad gör man när ens föräldrar ber en? Dessutom föräldrar som nyss köpt möbler som gör mitt rum så underbart fulländat?? Naturligtvis(iallafall i min värld) låter man dem hoppa i varandras knä och kör dem hem... jaja, lite litar man ju på att den låga budgeten i Polisen inte är ute och kollar sådant i Alfta utan att de stävjar bråk i bollnäs... Kanske dumt men det  verkar stämma för inget kom och bötföll mig... Dags att sova nu... jag saknar tlfnsamtal från någon, det är väldigt konstigt att inte prata med vissa varje dag... men så är det ibland... Jobb kommer ivägen...  Till Nylander kan jag bara be om ursäkt, mjölkade när du ringde och efter det sov jag... Ring gärna imorgon, fast inte före 11.. ja om du inte ringer 6-7 när ja mjölkar...=)därefter tänker jag sova... hela dan tills det är dags att laga mat=) Till Frida: Hoppas du kommer trivas i din nya lgnhet och att vi kan leka snart-... det dröjjer för länge mellan att vi ses... Ska du hänga med på Björn Rosenström? Jag och ev Sthlm ska dit och vore kul om vi kunde ha förfest... både sthlm och jag har beslutat att vi ska skärpa oss så jag lovar att vi inte skämmer ut dig... och mig;) Nej nu ska jag sova för snart ska jag upp å mjölka, tack och lov har jag sovit tre timmar innan jag hämtade mor och far så trots att jag går och lägger mig nu så kommer jag ha sovit 6 timmar inatt=) Natti natti

Det verkar vara temat för denna höst... Har tagit ytterligare ett avsked från en kär vän, hon  har varit hos oss länge, sedan hon var sju och blev elva år innan hon tog oss förväl.. Jag minns första dagen med henne, utan hår pågrund av hennes valpar hade fått henne att tappa dem.. Hennes svans var som en piska och Max och Elida lärde sig snabbt att man måste blunda när hon passerar annars får man sig en dask... Sen har hon varit där, en ständigt trogen vän.. Aldrig elak mot en enda, hon fann sig snällt i att bli släpad fram och tillbaka, dragen i håret och till och med få tungan och tänderna undersökt av två treåring.. Hennes stora passion var mamma, var inte mamma hemma var hon ledsen... Aldrig har jag träffat en hund som så demonstrativt visat vad hon vill eller inte vill..Den stora kroppen som slängde sig besviket ner, i ett enda duns... Den stora munnen som försiktigt tog en i armen och ledde en till diskbänken för att visa, att där, där var benet hon ville ha! Katterna däremot, dem hatade hon... Med stor och viljestark aggression, det hände visserligen i slutet att hon inte orkade jaga dem men annars var hon ständigt på språng efter dem.. Pippin var mera rädd än Merry och det ger mig större sorg att han aldrig fick visa sitt potensial som familjekatt utan aggressiv hund än att säga förväll till Biggan, för hon har levt ett så underbart liv.. Hon hade levat klart, igår när jag tittade in i hennes bruna ögon såg jag det.. Det samma som jag sett i andras ögon, de är redo att ta förväll, de behöver bara den där sista hjälpen...den sista vänskapliga gesten man kan ge till en kär och god vän... Jag sörjer hennes bortgång, hon kommer vara saknad här, både rent platsmässigt och i hjärtat men vetskapen om att hon har det bäst där hon är nu, den gör att sorgen inte är särskilt stor... vi möts igen,till dess försök att komma överens med Pippin och ta hand om varandra, nu när inte jag längre kan göra det!!

japp nu är det snö i Hälsingland... Och jag hoppas den inte kommit för att stanna... Idag har jag kokat buljong igen, grisben denna gång eftersom det var grisslakt i veckan.. Den vart ok även om det inte blev så mycket eftersom grisar inte har så mycket ben..eller kanske för att vi kom på vad man kunde göra med benen för sent---

Ja nu är det dags igen--- Vaknätterna före har nu slutat i den månatliga fullmånes natten när sömnen ersätts av en loj trötthet som inte går att ersätta till sömn...Man vrider, vänder och snurrar---vid minsta ljud reagerar man och konstant känner man käken spänna sig så man får huvudvärk... Gick å lade mig halv tio, lite får jag skylla mig själv när jag kollade på 6e sinnet innan jag vände mig om och somnade..Länge sedan jag såg den så den påverkade mig till att bli än mer spänd och nervös.. Hur det ska gå nästa helg när jag är ensam hemma vette tusan...Just nu verkar jag leva i ett spökhus som inte går att kontrollera och som skrämmer skiten i mig... Skumt, jag har alltid(så gott som) levt i denna miljö men just nu påverkar huset och omgivningarna mig på ett sätt som det inte gjort sedan jag var liten... så nervös inför helgen är man oxå... Tack och lov har man andra månvarelser i sin närhet så 1:29 plingade tlfn... jag ligger och funderar om jag ska orka svara, natten är väll slut nu??(somnade vid halv 11) men sliter åt sig telefon(man är ju nyfiken) och läser: 2:29.. jag är vaken... är du?? Efter att konstaterat hur lite kl är ringer man tillbaka... och nu är kl halv 4 och man är lika pigg... Imöra är inte en kul dag... inte på något vis men jag tränar att vänja mig...det är dags för det nu...

med lakritsremmar för fulla muggar.. Det är nästan så en annan får ett slag av tassen när de försvinner in i munnen på mig..en sak är säker, han avgudar snören!! Han är med mig på kvällarna och jag drar snören i sängen och han ränner efter i en fart... det märks att det är kallt utomhus så han vill vara inne... På nätterna kilar han ut en sväng men han återkommer strax.. Varje gång han går ut känner jag en svag olust att något ska hända men kan ju inte hindra honom från att gå ut bara därför.. Merry och Pippin var i Falun våra bebisar i mångt och mycket och den känslan har återkommit efter Pippins tragiska bortgång.

Ja när man sörjer ska man hålla sig sysselsatt och det har jag gjort... Städat kök har stått på schemat, och det är precis vad jag gjort!! När jag inte sprungit runt och letat vinterjacka(variant, öb, a&h samt lindex och de andra centrumaffärerna) eller varit med syskonbarnen med familjer(där ingår ju som alltid fixa fika och laga mat som blir heltidsysselsättning när de är här) samt sover har jag fejjat, gnidit och blivit röd i händerna av klorin när hela köket har fått sig en rejäl omgång... Resultatet är minst sagt gnistrande och det känns djupt tillfredsställande att se all denna prakt... Som en flytt städning ungefär.. nej jag är inte på väg någonstans även om det ryker lite i både den ena och den andra flyttgenen just nu.. Men frågan återstår ju fortfarande vart, mest sugen är jag på england men jag vet att man inte kan leka hela livet... (vissa i min bekantskapskrets har 30årskris och dennes tankar får mina tankar att snurra med) så det känns som ett beslut börjar bli nödvändigt-- Har i alla fall ringt kommunen två dagar i rad utan att få tag i människan som håller i vikarie listorna.. men jag FÖRSÖKER i alla fall och är nöjd med det!

Livet är så härligt komplicerat---

Japp igår stallade vi in alla korna och idag förlorar några av våra sommardjur huvudet... Det känns verkligen att hösten är här, allt läggs till "vila" och takten slås av... Har till och med hunnit söka lite nya jobb nu och även om jag trivs börjar jag äntligen känna en längtan ut att jobba.. Jag visste den skulle infinna sig, bara man väntar tillräckligt länge! Träffar verkligen inte mycket människor förutom familjen men det är liksom bara så.. Var förstås ut i lördags men pratade ändå enbart(så gott som) med Frida och sällskapet som var på besök... Så jag är inte ens intresserad av att möta nya människor just nu, detta måste ändra på sig... Den 23(tror jag det var) ska jag på Röda Bonden*brr* och träffa Edsbybor...Det var riktigt länge sedan nu, får se om man kan undvika några av alla dessa skumma typer och hålla fingrarna i kors att det under åren jag hållt mig därifrån har bättrat sig.... Men denna helg blir(vare sig jag vill eller ej) Lugn!!! Fortfarande blå upp till vaden, börjar bli lite nervös nu att det kan vara en spricka... Hmm inte bra med för hög smärtgräns...

Jag vill sova men ondheten gör att jag inte kan sova... Imöra kommer syster och syskonbarn så jag behöver vila... men nje då.. Det går inte... Ondskan strålar från vristen upp mot vaden... och för att inte tala om smärtan från handleden och uppåt.. Å eftersom jag haltar får resten av kroppen stryk så den andra höften och knäet smärtar oxå... jag vill bara sova men likförbannat kan jag inte... Vet inte vad jag ska göra, tagit värktabletter, strykit på xylocain men allt bara bultar... Suck

Så känner jag mig just nu... En katt som just efter en lång tids sjukdom av tycka synd om mig själv och hur fan gick det här till till att upptäcka att alla skador läker, att katten alltid ramlar ner på alla fyra är sant och det har jag åter gjort... Visserligen blåslagen än, visserligen smått skakad men likförbannat oskadd i det stora hela.. Nu längtar jag efter en dusch, en lång härlig varm skön dusch då allt ska tvättas av också är det dags att starta en ny helg, ren och fin utan så(nåja) mycket som ett märke kvar...Har skrivit ut ett flertal jobb(hjälper att vara sängbunden, då har man lixsom inget val än att sitta framför datorn) Hmm om man tänker efter har jag en vän som brukar säga "man får det man ber om, men kanske inte alltid som man räknat med" och tid att söka jobb har jag bett om... Visste bara inte att resultatet av den önskan skulle bli så rejäl!! Nåja, idag kan jag röra mig utan kryckor och faktist hjälpt till lite här hemma... men nu är jag slutkörd, så efter duschen ska jag fortsätta med Isfolket... mmm läser dem någon månad för tidigt i år, men det är klart jag får ju ändå inget jullov och dessutom hör det till att läsa dem när man är "sjuk"

jag saknar min vampyrserie Vampyrens kärlek just nu... Den är så bra och det var många år sedan jag läste den..Den försvann i Nytorp...Suck... Alla dessa vampyrserier och vampyrfilmer som existerar nu också.. Å alla verkar vara dåliga ripoff på den serien... Måste leta på internet om den finns nånstans=)

å veckorna gick

Solen går upp och det är vacker höstdag... Dimman sveper in från ån och himmelen är lila och rosa av kylan när solen träffar himmelen... Det är riktigt vackert och jag planerar att sova strax, gick å la mig halv 11 vilket gjorde att jag vaknade för att se soluppgången men nu ska jag sova igen... Man kan säga mycket om Hälsingland och Norrby, men ingen kan frångå att vackert det är naturen som omger den!

Ja jag vet.. jag hatar att de i filmer porträtterar djur som onda...framför allt när det gäller våra rovdjur som egentligen inte gör någon illa så länge vi inte stör dem..Ta vargen till exempel som inte dödat en människa sedan 1850talet... och då var det en tamvarg...å vilda djur ska aldrig vara tama, det funkar inte,... Det stör mig till och med när gråsparvarna i Bollnäs tigger runt sibyllaståndet.. de ska inte vara där, beroende av oss utan flyga fritt och leta mat i buskarna.. det är inte för att jag är snål, för visst kan jag dela med mig men vilda djur ska inte matas, oavsett sort och storlek.. Att jag gillar varg är ingen hemlighet och även om jag kan argumentera både för och emot(beroende på vem jag pratar med, bara kul att skapa debatt) så finner jag det lika retligt att Spindlar(som jag verkligen hatar) oxå speglar i filmerna en ond sida som faktist inte finns... i mitt huvud vet jag att spindlar inte är farliga(om du inte bor i Australien och liknande) utan rädslan sitter enbart i hjärtat!! Den säger åt mig att skrika, springa..fly... och så vet jag att folk känner över varg och björn oxå.. och ag undrar, om det inte är så att dessa skräcker byggs upp från vår barndom av sägner och sagor... sedan filmer...för ingen känd fakta finns att något av dessa djur är farliga... men vi är tydligen livrädda för dem!

Japp det var maten för dagen..,,, Eftersom jag har sprungit runt hela dagen och kopplat telefoner, dragit ledningar och försökt fått våra 6 bärbara telefoner att fungera samtidigt glömdes maten bort så pytt i panna, köpt dessutom men det är ju mat det med... Men eftersom ag inte fick mitt "laga mat behov" tillfredställt lagade jag mat till hunden istälelt... Kokt lever med pasta och morötter...Lyxmiddag för henne med andra ord=) Alltid kul att laga mat, även om leverlukt inte är det smaskiga men mottagaren för middagen var tacksam... Det här var grislever men vi tömmer frysen så nsäta vecka är det kalkonlever på hennes meny... Ingen mat för hundar men vi vill itne ha den så då får hon den...blir säkert glad för det=)

Så gick en stilla höstdag.. Massa eldning eftersom jag kokar messmör, massa trams och en hel del dator... cv skriven, ansökan om examen öh ansökt, begäran om utskrift från belastningsregistret begärt... Nu fattas bara söka jobb... satt och kollade på hästar på blocket idag... mmm det e frågan, blir jag kvar här ska jag minsann åtminstånde ha nått roligt att göra!

Som heter Tiger/Pippin och han har fått ovanan att varje kväll komma in, rämja på ett väldigt speciellt sätt för att visa att han fångat en mus...Sen lägger han den UNDER sängen och ligger och tittar på den..Så precis lagomt när man släcker ljuset och ska sova... då hör man det... knaper, knaper knaster... Då ska det ätas finmiddag, rakt under kudden så att säga... Ja jag älskar honom men varför måste hans talrik vara under min säng...

Nu har hösten verkligen kickat in och även om solen strålar så biter det i kinderna och andedräkten syns ibland... Mor och far har varit borta på minisemester vilket gjorde att jag fick vara ensam hemma några dar... ja minus mina syskon och syskonbarn då... Hösten har några år nu inneburit inspark, skolstart och återseende... Det gör det inte i år och det har långsamt börjat gått upp för mig... I mina dagböcker står som slutdikt i varje bok så här...