Susanns snurriga värld

ja ni nu är vi på... 26 är det ja=) Helgen som var vart smått den mardröm jag tänkte det skulle bli... massa strul med stort S! kon vägrade resa sig, vilket gör att man läre vända fanskapet var tredje timme... i slutändan blev hon köttfärs... ganska skönt måste ja säga!!! fast det var i måndags så då hade redan helgen gått... träningen på revyn kändes lite stressigt men skönt att få lite klarhet å gå igenom helheten men känns som vi skulle behövt någon vecka till... tisdagen kändes som rena mardrömmen med teknikrep och bara ren stress... genrepet måste jag därför kändes som en lyckad träning... för mycket klaffade inte... som ett typiskt genrep mao! ikväll är det premiär och det känns ganska tungt men roligt... tror nog det kommer fungera... jag hoppas ial det=)

annars märker man inte att man lever--- å ju mer man har att göra ju mer hinner man verkar det som...
Denna helg blir spännande, mor och far är borta i storstaden, lämnade mig och vännen med kor, hästar, hönor, katter, hundar och marsvin/katt-... ett ansvar som man i vanliga fall klarar hyfsat... men att lägga till att det är en ko som kalvat, som sedan fick kalvförlamning, en med juverinflamation, en med löpmagevridning... ja det gör att allt tar lite längre tid... om man dessutom lägger till att detta är sista helgen innan premiären på revyn--- ja ni kan tänka er att det finns att göra.. bara att blunda, inte fundera så¨mycket och ta ett problem i taget... största problemet är väll om inte kalvförlamningen tar och reser sig snart så hon ska vända... nästa är den gula kostymen som spexet behöver... steg 3, det är väll vatten till hästarna det... med slangar som fryst och badkar i ren ishölje...nej bara njuta av fredagen innan helgen kommer.. vips är det söndag och alla problem är över.. skönt kommer det va=)

entrenr... fler gånger imöra antar ja..

har jag nu sett entrenret=) Kan bara konstatera att jag älskar idiotin att vara i teatervärlden=) vart kan man annars komma i situationen att stå och steka trolldeg, stoppa in en pajform och baka den en hel natt eller tar tid på samma skede om och om förhoppning att komma ner under fem minuter, medan några personer ideligen "förstör" genom att omöjligt minnas vad de ska säga... nej det är underbart!! Ni som undrar.. ja men självklart finns det en liten avundsjuk gen som säger... "jag vill oxå vara på scenen" men så fort de börjar sjunga och dansa så går den genen över, då är det skönt att "bara" sitta vid sidan av, att "bara" ljusa dem och "bara" hjälpa till.. i slutändan så är alla viktiga i detta massiva projekt även om glansen hamnar på skådespelarna... men visst, jag saknar rampljuset och ibland vill jolly jumper och evert taube stampa foten och säga... vi kan oxå, vi har oxå varit med.. men oftast kan jag resonera med dem och få dem att förstå, att på en revyscen... ja där finns inga omstarter, ingen ren spontanitet och där skulle de inte trivas... ibland förstår de.. ibland inte;)

från början till slut.. 12 gånger

timmen är sen men efter många dagars semester har jag svårt att förstå det.. det e häftigt och krångligt att förstå hur ja tycker om att ha betald semester=) ändå börjar jag tack å lov längta tillbaka till mina barn och mina arbetskamrater och det känns underbart att ja ska får fortsätta fram till juni=) men likförbannat har jag vänt dygnet, framför allt sedan andreas har åkt och jobbat i uppsala så det är bara jag och monika som bestämmer.... det är bäst ja nämner monika oxå för det var ju i huvudsaken för hennes skull ja tog ledigt och ledigheten har gett resultat... hon och jag har haft många strider och haft väldigt roligt, kan meddela att ja e stel på muskler ja knappt visste jag hade.. att ha dubbade skor och ha en ardenner att slåss med hjälper en hel del men likförbaskat så har hon en steglängd som gör att jag faktist inte hinner med.. vilket gör hemskt nog att ja konstant drar henne i munnen..hon är helt underbart lydig(känns som en riktigt gammelhäst) på väg från gården...så vänder man hem igen och plötsligt har man en bråkig unghäst som inte ens vet hur man stannar och står still... känns som det är långt tills jag kan sätta en släde bakom henne och uppleva äkta astridlindgrensidyll... för om man ska vara ärligt är det dit ja vill.... men jag är helt villig att jobba mig dit och det känns som efter denna "semester" har vi kommit närmare målet... men tror faktist ja behöver komma upp på hennes rygg, dels för att rida det kan jag och vet hur man gör(mot för att jobba i tömkörning och i vagn där ja e novis) dels för att då får hon ha sin egen steglängd och jag bara hänger med... med nosgrimma(har inte hittat någon i hennes storlek, samt ett stångbett med häveffekt(har inte hittat rätt storlek där heller) så tror ja jag vågar ut och leka på ryggen... sen får man se hur det går... nu blev det mycket hästprat men det är ju faktist det som är underbart i mitt liv, förstod aldrig hur mycket jag saknade hästar fören jag skaffade en igen... sen att det är massa jobb, ja det är ju det som är roligt även om det är skönt när hon sköter sig och man bara kan gå bakom och njuta... ibland får ja känsla att hon är uttråkad av det man håller på med och vill gå vidare så tänker faktist träna henne med skaklar nu, i lugn takt ska vi titta, känna och vänja oss vid detta=) ska hitta ett par stora och stabila sådanna imorgon(om ja vaknar i tid) å sedan blir det revy hela eftermiddagen å till kvällen kanske hjärtat kommer hem.. nej nu ska ja försöka sova lite, natti natt.

jag har tittat på stolthet och fördom mer gånger än vad nyttigt är.. det ger mig alltid en längtan till england och upp på hästryggen.... just nu skulle ja vilja packa väskan och bara sticka dit... njuta av den engelska lantbygden, snacka skit med Mandy och bara vara... men i dagens läge skulle det vara mer problem än ett nöje men det förstår inte mitt hjärta... i england är allt enkelt och roligt, även om man kämpar och sliter så finns enkelheten där, kliva upp, motionera hundar, rengöra,mata, motionera, rengöra och motionera och stänga in hundar igen... människan är ett djur och alla djur mår bra av rutiner, så oxå människan och jag längtar efter rutin och struktur! BRYT IHOP OCH KOM IGEN är ett valspråk på jobbet och just nu känns det så... men att bryta ihop i ensamhet när problemet gäller helheten hjälper ju inte för när jag brytit ihop och kommit igen finns ju fortfarande andra människors åsikter, problem och framför allt jag sjäv och mina tankar! varför är jag så feg och varför faller lotten att lösa mina problem på mig..=( vore ju så enkelt att ljuga och säga att allt ligger hos andra och att jag inte är på topp för andra inte är det... men i slutändän, är det min blogg, mina tankar och mina känslor.. och mår inte jag bra, om tårarna faller eller gnistorna och elden tänds så är den tändande faktorn oviktig, det är jag som måste ta kontroll, är inte jag lycklig så kan ingen annan än jag påverka det... men just nu vet jag juh inte vad som gör mig lycklig, men som det är nu.... ja det funkar inte frågan är vad som är lösningen?

Sitter på byaspex å sett entrénr å för mitt eget nöjes skull ska ja hålla räkningen för hur många gånger ja sett den,med sett räknar ja från början till slut,ska ja räkna alla omtagningar funkar det nog inte.. Kan säga att ja ikväll sett den 6 gånger:-)

Saknar mitt vita fluff som ska ligga djupt just nu.... istället är det plusgrader å vind... På annandagen(eller natten mot annandagen drog stormen Dagmar förbi och lämnade husen strömlösa... vi hade tur och blev  bara utan ett dygn... andra stackare är fortfarande utan ström... Jag mitt fån kan ju tycka det är ganska nyttigt att se vad moder natur kan om hon bara bestämmer sig... vare sig utan telefon eller el lämnades vi utan vatten och möligheter att kontakta varandra... till natten blev det dessutom väldigt kallt och mörkt och jag tänker i mitt stilla sinne... ja är vi inte lyckliga som har tak över huvudet, mer kläder att sätta på oss och bilar att åka till vänner som har el, en pizzeria som förser oss med god och(öh näringsrik??) mat...I slutändan... lever vi inte ett fantastistk rikt liv, det är min sammanfattning över dagmar... sen att de gamlas larm inte funkade är en helt annan sak!

vintergubben myser i sitt vita skägg å nyser han så snöar det....

Det är flera år sedan livet var så här enkelt och skönt.... man har en regelbunden inkomst, en häst, 4a katter, 2 hundar(ja mors lilla trassel räknas in i familjen hon med) och så naturligtvis en häst... det är nog hästen som gör att det känns så enkelt och så länge sedan... man faller snabbt in i rutiner som legat djupt begraven i en... har ju faktisit inte haft häst sedan jag var 16.... men ändå... å det var en helt annan sorts häst... ett annat liv, ändå känns det på ett sätt likadant=) Den här hästen kommer kräva lite, det ska gudarna veta att den förra gjorde oxå, att hoppa på honom var som att hoppa upp på en okontrollerbar bomb som man aldrig riktigt visste var man hade... det här muskelpaketet fungerar annorlunda... hon är säkert dubbel så stor men vet tack å lov inte om det... hon följer en som en hund när man har henne i "koppel";) och lär sig gärna nya saker... det svåra är att veta var jag ska lägga nivån men än så länge har vi testat longering, tränsning, ledning, hovlyft och grimtömkörning.... det sista funkade riktigt dåligt, det är en stark dam jag har att göra med så får nog ta träns nästa gång... Livet är full av utmaningar med andra ord and i Like IT!!!

Lite feber, lite galenskap och en massa djur kan sammanfatta veckan... Just nu håller två små nya sötisar att invadera mitt liv... två kattungar som (hör och häpna) kommer från Edsbyn har flyttat in... efter ett par dagars studerande fastnade namnen Anders och Nils... de som vet och bryr sig om gårdsnamn fattar nog direkt... ANDERSNILS bor vi i... och de som kände mig riktigt tidigt i livet(och dessutom fastnar för detaljer) kommer ihåg Hanson och Janson som grundar sig i namnet Janhans... jag planerar med andra ord bo kvar i Anders Nils ganska länge... och trivs med det=) Nåja... imorgon ska jag till hudiksvall för ytterliggare eventuellt djurköp---- hittat en Ardenner där som jag jag verkligen bara  vill ha... vetskapen om att jag behöver en anledning att röra mig har växt under en del månader och att det är en häst som fattas är självklart... att ha hund hjälper inte och tanken på gym är rent ut sagt uttråkande... men en häst... ja så kommer då det stora problemet... hästen är 11 år, en stor ardenner och dessutom helt oinriden, oinkörd... så... ja jag kanske tar mig vatten över huvudet men jag behöver utmaningen... återigen ni som känt mig kommer nog ihåg Emil,... en inte helt vettig häst men han passade mig utmärkt... så två kattungar, en eventuell häst samt revyn lär hålla mig lagomt sysselsatt till höst... Jag kommer va involverad i revyn... men hur vette tusan... förra årets roll, som växte från nån form av rekvesitaskramlare till sufflör, till att slutligen sluta som ljussättare gör att man hadde en väldigt omväxlande men rolig roll på spexet... årets förestlällning däremot vet jag inget om... men att jag vill deltaga är självklart... det känns som hösten 2011 kommer bli väldigt spännande och omväxlande.. precis som jag behöver=) Hela tiden försöker jag dessutom träna på att vara flickvän, något som går bättre och bättre(tycker ial jag så man får hoppas han håller med) och som jag dessutom trivs väldigt bra med, men en viss känsla av overklighet är det fortfarande efter 1 års tid..man hinner frambringa många olater som 10års singel men sakta som säkert finner jag ro i den rollen=) den enda irriterande energitjuven är en stor idiot, men jag försöker ha i tankarna att han faktist är en LITEN LITEN fnurra på ett tjockt rep (eller till och med en bro) och de få människor som faktist lyssnar och tror på honom är en LITEN LITEN obetydlig och ofarlig amöba bland massa andra amöbor=) Hösten 2011 är med andra ord positiv och jag ska försöka hålla er uppdaterad om obetydliga fnurror, mina nya familjemedlemar samt eventluella hästar=)

Härligt... livet är det... eller inte!!!!! Fast samtidigt, varför förneka att det var väntat och ganska självklart...

Hur långt ska mitt tålamod vara?