Susanns snurriga värld

ja ni nu är vi på... 26 är det ja=) Helgen som var vart smått den mardröm jag tänkte det skulle bli... massa strul med stort S! kon vägrade resa sig, vilket gör att man läre vända fanskapet var tredje timme... i slutändan blev hon köttfärs... ganska skönt måste ja säga!!! fast det var i måndags så då hade redan helgen gått... träningen på revyn kändes lite stressigt men skönt att få lite klarhet å gå igenom helheten men känns som vi skulle behövt någon vecka till... tisdagen kändes som rena mardrömmen med teknikrep och bara ren stress... genrepet måste jag därför kändes som en lyckad träning... för mycket klaffade inte... som ett typiskt genrep mao! ikväll är det premiär och det känns ganska tungt men roligt... tror nog det kommer fungera... jag hoppas ial det=)

annars märker man inte att man lever--- å ju mer man har att göra ju mer hinner man verkar det som...
Denna helg blir spännande, mor och far är borta i storstaden, lämnade mig och vännen med kor, hästar, hönor, katter, hundar och marsvin/katt-... ett ansvar som man i vanliga fall klarar hyfsat... men att lägga till att det är en ko som kalvat, som sedan fick kalvförlamning, en med juverinflamation, en med löpmagevridning... ja det gör att allt tar lite längre tid... om man dessutom lägger till att detta är sista helgen innan premiären på revyn--- ja ni kan tänka er att det finns att göra.. bara att blunda, inte fundera så¨mycket och ta ett problem i taget... största problemet är väll om inte kalvförlamningen tar och reser sig snart så hon ska vända... nästa är den gula kostymen som spexet behöver... steg 3, det är väll vatten till hästarna det... med slangar som fryst och badkar i ren ishölje...nej bara njuta av fredagen innan helgen kommer.. vips är det söndag och alla problem är över.. skönt kommer det va=)

entrenr... fler gånger imöra antar ja..

har jag nu sett entrenret=) Kan bara konstatera att jag älskar idiotin att vara i teatervärlden=) vart kan man annars komma i situationen att stå och steka trolldeg, stoppa in en pajform och baka den en hel natt eller tar tid på samma skede om och om förhoppning att komma ner under fem minuter, medan några personer ideligen "förstör" genom att omöjligt minnas vad de ska säga... nej det är underbart!! Ni som undrar.. ja men självklart finns det en liten avundsjuk gen som säger... "jag vill oxå vara på scenen" men så fort de börjar sjunga och dansa så går den genen över, då är det skönt att "bara" sitta vid sidan av, att "bara" ljusa dem och "bara" hjälpa till.. i slutändan så är alla viktiga i detta massiva projekt även om glansen hamnar på skådespelarna... men visst, jag saknar rampljuset och ibland vill jolly jumper och evert taube stampa foten och säga... vi kan oxå, vi har oxå varit med.. men oftast kan jag resonera med dem och få dem att förstå, att på en revyscen... ja där finns inga omstarter, ingen ren spontanitet och där skulle de inte trivas... ibland förstår de.. ibland inte;)

från början till slut.. 12 gånger

timmen är sen men efter många dagars semester har jag svårt att förstå det.. det e häftigt och krångligt att förstå hur ja tycker om att ha betald semester=) ändå börjar jag tack å lov längta tillbaka till mina barn och mina arbetskamrater och det känns underbart att ja ska får fortsätta fram till juni=) men likförbannat har jag vänt dygnet, framför allt sedan andreas har åkt och jobbat i uppsala så det är bara jag och monika som bestämmer.... det är bäst ja nämner monika oxå för det var ju i huvudsaken för hennes skull ja tog ledigt och ledigheten har gett resultat... hon och jag har haft många strider och haft väldigt roligt, kan meddela att ja e stel på muskler ja knappt visste jag hade.. att ha dubbade skor och ha en ardenner att slåss med hjälper en hel del men likförbaskat så har hon en steglängd som gör att jag faktist inte hinner med.. vilket gör hemskt nog att ja konstant drar henne i munnen..hon är helt underbart lydig(känns som en riktigt gammelhäst) på väg från gården...så vänder man hem igen och plötsligt har man en bråkig unghäst som inte ens vet hur man stannar och står still... känns som det är långt tills jag kan sätta en släde bakom henne och uppleva äkta astridlindgrensidyll... för om man ska vara ärligt är det dit ja vill.... men jag är helt villig att jobba mig dit och det känns som efter denna "semester" har vi kommit närmare målet... men tror faktist ja behöver komma upp på hennes rygg, dels för att rida det kan jag och vet hur man gör(mot för att jobba i tömkörning och i vagn där ja e novis) dels för att då får hon ha sin egen steglängd och jag bara hänger med... med nosgrimma(har inte hittat någon i hennes storlek, samt ett stångbett med häveffekt(har inte hittat rätt storlek där heller) så tror ja jag vågar ut och leka på ryggen... sen får man se hur det går... nu blev det mycket hästprat men det är ju faktist det som är underbart i mitt liv, förstod aldrig hur mycket jag saknade hästar fören jag skaffade en igen... sen att det är massa jobb, ja det är ju det som är roligt även om det är skönt när hon sköter sig och man bara kan gå bakom och njuta... ibland får ja känsla att hon är uttråkad av det man håller på med och vill gå vidare så tänker faktist träna henne med skaklar nu, i lugn takt ska vi titta, känna och vänja oss vid detta=) ska hitta ett par stora och stabila sådanna imorgon(om ja vaknar i tid) å sedan blir det revy hela eftermiddagen å till kvällen kanske hjärtat kommer hem.. nej nu ska ja försöka sova lite, natti natt.

jag har tittat på stolthet och fördom mer gånger än vad nyttigt är.. det ger mig alltid en längtan till england och upp på hästryggen.... just nu skulle ja vilja packa väskan och bara sticka dit... njuta av den engelska lantbygden, snacka skit med Mandy och bara vara... men i dagens läge skulle det vara mer problem än ett nöje men det förstår inte mitt hjärta... i england är allt enkelt och roligt, även om man kämpar och sliter så finns enkelheten där, kliva upp, motionera hundar, rengöra,mata, motionera, rengöra och motionera och stänga in hundar igen... människan är ett djur och alla djur mår bra av rutiner, så oxå människan och jag längtar efter rutin och struktur! BRYT IHOP OCH KOM IGEN är ett valspråk på jobbet och just nu känns det så... men att bryta ihop i ensamhet när problemet gäller helheten hjälper ju inte för när jag brytit ihop och kommit igen finns ju fortfarande andra människors åsikter, problem och framför allt jag sjäv och mina tankar! varför är jag så feg och varför faller lotten att lösa mina problem på mig..=( vore ju så enkelt att ljuga och säga att allt ligger hos andra och att jag inte är på topp för andra inte är det... men i slutändän, är det min blogg, mina tankar och mina känslor.. och mår inte jag bra, om tårarna faller eller gnistorna och elden tänds så är den tändande faktorn oviktig, det är jag som måste ta kontroll, är inte jag lycklig så kan ingen annan än jag påverka det... men just nu vet jag juh inte vad som gör mig lycklig, men som det är nu.... ja det funkar inte frågan är vad som är lösningen?

Sitter på byaspex å sett entrénr å för mitt eget nöjes skull ska ja hålla räkningen för hur många gånger ja sett den,med sett räknar ja från början till slut,ska ja räkna alla omtagningar funkar det nog inte.. Kan säga att ja ikväll sett den 6 gånger:-)