Susanns snurriga värld

har jag nu sett entrenret=) Kan bara konstatera att jag älskar idiotin att vara i teatervärlden=) vart kan man annars komma i situationen att stå och steka trolldeg, stoppa in en pajform och baka den en hel natt eller tar tid på samma skede om och om förhoppning att komma ner under fem minuter, medan några personer ideligen "förstör" genom att omöjligt minnas vad de ska säga... nej det är underbart!! Ni som undrar.. ja men självklart finns det en liten avundsjuk gen som säger... "jag vill oxå vara på scenen" men så fort de börjar sjunga och dansa så går den genen över, då är det skönt att "bara" sitta vid sidan av, att "bara" ljusa dem och "bara" hjälpa till.. i slutändan så är alla viktiga i detta massiva projekt även om glansen hamnar på skådespelarna... men visst, jag saknar rampljuset och ibland vill jolly jumper och evert taube stampa foten och säga... vi kan oxå, vi har oxå varit med.. men oftast kan jag resonera med dem och få dem att förstå, att på en revyscen... ja där finns inga omstarter, ingen ren spontanitet och där skulle de inte trivas... ibland förstår de.. ibland inte;)