Att föra in...
Att föra in den lite svala, lätt koniska in...
Behovet är stort, krävande...
Känna dess form och veta att befrielsen är nära....
Med en rörelse känner man hur allt bara exploderar inombords och man fylls av lättnad...
Hela kroppen slappnar av och man kan sova ytterligare en natt...
vad vore livet utan Nässpray?;)
Timmen är sen.. och endast tomten är vaken...
Eller så är timmen tidig och ingen annan stigit upp... iallafall så är jag vaken... oklart varför men vaken är jag... Huset är alldeles tyst, förutom nattfilmen som går inne i sovrummet, av någon anledning har inte andreas vaknat när jag lämnat sängen så tystnaden känns dubbel, utan hans fråga var jag är... Men det är ganska mysigt, vinden blåser i träden, 1 plusgrad ute men inget påverkas av det... snön är väl inpackad och tänker nog inte ge sig i första taget, skönt=) Känner mig lite spökrädd, förra veckan fick jag säga till på skarpen när stereon började spela helt omotiverad... efter det erkänner jag att jag börjat undvika speglar igen, något som är otroligt svårt i det här huset för trots att jag avskyr dem, finns de överallt... en alldeles utanför sängen, en i hallen, två på toan åsså den enorma(den som var så krånglig att undvika i norrby) i vardagsrummet... Ja åsså i matrummet finns tio... fast de är små men ack så omöjliga att glo i när man går förbi... Så det blir mycket nedtittande i golv, tak osv för att undvika dem...
Har ljussätt samtliga föreställningar i viksjöfors nu, och måste säga att jag är stolt över mig själv... ljus är inget jag direkt kan eller är intresserad av men det har varit fantastiskt roligt att dra i reglage och känna sig delaktig i en produktion igen, kan aldrig bli som ett studentspex(oklart om det är positivt eller negativt) men roligt är det=) Och Berras och min tysta kominikation som består i ögon och små små kommentarer är roliga isig.... men erkänner att man kände sig ganska kaxig vid flytten till Bollnäs... och till mitt försvar fanns inte mycket jag kunde göra, det var egentligen inte mycket som gick fel... men som de sjunger i en annan revy, ett annat år... det är de små små detaljerna som gör skillnaden... Men har 4a föreställningar att träna på... å med fotpall(så ja slipper stå på tå när ja använder spotten) å en bättre stol hoppas jag att allt ska funka imöra.... Lite ser jag fram mot helgen efter finalen, när allt återgott till det normala och vi får åter bada kar(något vi försökt fått in i planeringen sedan nyår) så vet jag inte riktigt hur man ska fylla helgerna efteråt.... löningshelgen i mars drar ja ial till sthlm å träffar tjejerna... ska bli underbart roligt=). Saknar och älskar dem och är glad i att Malin insisterar på att träffas=) Sedan i Juni ska jag väg på min första arbetsplatsresa... ännu en sak som man missar när man är vikarie... julbord och resa är det hittils... ja åsså alla dessa underbara planeringssdagar... måste säga att jag stormtrivs att jobba på samma plats tre dagar i veckan...å som vikarie månd och fredagar blir det oftast så att jag jobbar på fölet då med... antingen på krubban, med de riktigt små barnen eller på min egen avdelning och det är toppen=) Börjar redan gruva mig för att lämna denna underbara arbetsplats, men har bestämt mig för att njuta och ta vara på tiden som är istället.... nej nu är kl över fem och jag ska krypa under täcket igen=) Natti natti7
Lite bilder...
från the view I got... i spexet=O) 
Publiken... en välformad massa som ändrar både våra ljussättning men framför allt ljudet... Tack å lov inget jag behöver oroa mig för=)
Tuppenz danskrog har många karraktärer... här är en av dem=)
Kusin vitamin i arbetskläder...arbetar?? Nja det är en diskussionsfråga...
från den här vinkeln jag har, har jag utmärkt utsikt över både publik och scen... men min lilla kompaktkamera tycker inte om avståndet och de snabba rörelserna varav bilderna inte är perfekta... men liten inblick i mitt blickfång har ni fått-.... har ni tur kanske det kommer fler bilder med tiden=)
