Susanns snurriga värld

ja man ska inte fundera för mycket... det vet vi inget om egentligen... Jag vet bara att jag mår bättre när jag inte analyserar för ofta... man tänker för långt helt enkelt och fastnar i komplicerade nät av konstigheter... men när andra ber om analyserande... ja då är det svårt att undvika... Det finns vissa saker som tydligen är kroppspråk, kroppskemi och ögonkontakt.... Tidigare har jag pratat om ögon som möts av löften som aldrig infrias... nu handlar det om ögon och känslor som mötts och infriats... i hemlighet... sen har de lagts på is men ikväll... ja ikväll hände något som inte borde hända... vi hamnade på tumanhand igen... och trots att vi inte gjorde något... inte ville göra något så började vi utreda... å det var inte ett bra val... inte alls faktist! Ibland är inte reda ut det rätta... let the barried be barried and the soul rest...Hur kan nått som är så fel, kännas så rätt och hur kan jag ens överväga det hela!! Sjukt, börjar nog bli uttråkad i lilla alfta... time 2 get a change!

5 poäng för den som kan sätta tvserien i rubriken Ja men visst är vi det...i väntan alltså! Alla verkar vänta på något... Vi alla väntar på det där samtalet... ja ni vet, THAT samtalet som meddelar att Linda och Torbjörn är på väg att bli föräldrar!! Andra väntar på sommaren och stranden, OSguldet eller lojakten.... En sak är säkert, väntar det gör vi alla, på något... Nu undrar ni vad jag väntar på?? Ja jag väntar nog mest på klarhet och insyn.... Vänta, ja det får man även göra på en viss pizzeria i Alfta!!! Allvarligt VÄNTA!!!

Ögon är som magi... de glömmer inte de blickar de gillar... eller ogillar... Återsåg i veckan ett par ögon som jag verkligen gillar och det fick mig att minnas... Kemi, kroppspråk eller kalla det vad man vill... vissa människor behöver man inte träffa på flera år ändå så när man träffa dem så har inte en dag passerat... det får mig att drömma=) Jag vet att det bara är drömmar men gud va söta de drömmarna var=) Veckan har handlat mest annars om jobb, och jobb=) Jätte härligt att vara produktiv och jobba men just nu skulle jag hellre vilja åka på ikea och köpa kök... men samtidigt skulle jag aldrig uppe det som anledning för att inte jobba.. skönt att ha en mening med livet igen, härligt!!! Sen kanske anledning till livets mening återstår att finna.. På ett sätt skulle jag vilja vara i en annan stad ikväll och få diskutera, behöver en god diskussion i all röra!...på ett annat sätt är det skönt att slippa alla problem och bara vara hemma=) Kryper i sängs nu, med ögonen på näthinnan som kommer ge mig söta drömmar... antagligen ringer vännen vid fyra och vill prata... gör han det inte får jag en god nattssömn... men massa konstiheter imöra... natti

Majonnäsburken och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja". Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade. "Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

"Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn.

Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand." En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."

Allvarligt så satt jag idag och tittade på vinterstudion.. Vet inte hur många gånger de visade sammanklippningar på Kalla som åker i mål.. Gick därifrån innan tävlingarna startade... Vi är inne på DAG3 på OS och jag är redan genomless... Nu har nyheterna ntligen släppt vargjakten... Åsså ska vi höra melodifestivalentjat oxå.... söndag till onsdag ska det analyseras hur det gick, torsdag till lördag ska det analyseras hur det går... Och när allt det tramset är över, både os och melodifestivalen så börjar nästa historia.... Just det, det kungliga bröllopet... först analys hur det kommer bli, sen analys när det är...åsså slutligen ska vi lyssna på hur det blev... Underbart!!!! Sen är det valår oxå...så då ska vi även lyssna på de där dårarna som styr vårt land... lyssna och försöka avgöra vem man tror ljuger minst och är minst sugen att ge sig själv tre miljoner i månadslön.... Samtidigt i andra delar av Sverige sliter folk ihjäl sig och i skolorna kokar vi snart soppa på spik..... Men det är ju synd om dem, politikerna alltså... För de är så upptagna att de inte kan ta jägarexamen på fritiden... nej det har de gjort på betald arbetstid i källarlokaler... Ja livet 2010 kommer bli otroligt uttjatat! och lagomt till melodifestivaler, os, kungliga bröllop och valet är över startar nästa grej som tydligen ska söndertjatas varje år..... Vargjakten igen....

På facebook kan man skicka alla möjliga sorters hjärtan... allt från "svenska hjärtan" till jagälskardigmestihelauniversumhjärtan" men det är bara vaga symboler, eller egentligen ingenting vad gäller känslor... de som man verkligen älskar och bryr sig om behöver inga sådanna bevis.. de känner det i hjärtat utan att jag behöver skicka massa aplikationer på dem.. sen att jag skickar sådant trams ibland, ja det beror mest på att jag jag mottagit det och återsänder.. däremot älskar jag verkligen småttingarna=) (jag älskar fler än så så antar jag sja skriva att jag älskar dem oxå)Så fort man ens funderar på att bli deppig kommer de sättande... Man smälter totalt när Kaluha har sitt snöre i munnen och vill att man ska leka... Eller Jameson ser djupt i ens ögon(han är en skum katt för sen den dagen han kom hit stirrar han en rakt i ögonen) och ber att man ska ta upp honom.. Charmtroll helt enkelt, precis som mina små 1åringar=) Idag kom Arvid och tog mig i handen på en liten tur=) inte för att han inte kan gå själv utan för att han ville ha mig med=) Må så vara att jag inte känner för egna barn, men mina syskonbarn får mig alltid att smälta=)lots of love=)!!! Nån annan som jag totalt smält för är min lilla kusin Ronja, jag kände henne inte riktigt eftersom... ja vi är wedinare och åldersskillnaden är ju ganska rejäl... Men jobbat med henne nu, eller ja kanske inte jobbat med henne utan snarare haft henne när jag jobbat... å hon är helt underbar=) Snacka om Wedin i själ och hjärta=) Liten, söt och tystlåten men helt bestämd ändå!! Sann Wedinanda med andra ord=) Har faktist favoritiserat henne mer än mina syskonbarn när jag jobbar på furan... vem kan mottstå henne... När jag(eftersom jag antar att hon inte känner mig) säger till de andra barnen:- Ronja är min kusin... Nickar hon snusförnuftigt och säger på äkta Wedinvis(trots att denna information är ny för henne) Japp så är det...Klockrent skulle jag vilja säga!!!(Låt oss hoppas att en viss svenskanörd inte läser detta blogginlägg, för den blivandesvenskaproffesorn kommer isåfall gråta över mina stavelser, satser och ordföljder!!)

En bra osguide ala Susann!!

Just nu rör det sig i andevärlden antar jag... Massa smågrejjer som händer hela tiden... Inte bara med mig utan även hemma hos syster och hos andra... Det är ju jobbigt isig men jag såg det okända häromdagen där de gav "tipset" att när man känner sig rädd och utsatt ska man tänka på en kärleksfull energi så hjälper det en... Kärleksfull energi för mig har alltid och kommer alltid vara mormor, hon är inte en jordbunden ande utan mera en energi som då och då kommer och hälsar på en... Är ju egentligen inte rädd längre(har jag itne varit sedan vi fick ordning i gammelgården) men det händer att man får lite efterskakningar och ibland lite irriterat när man för tioende gången stänger dörren...eller när de knäcker mors glasögon..inte helt ok helt enkelt...men jag och min syster har utropat mormor som vägledare så hon beskyddar oss=) Däremot funderar jag mycket på de själar som är kvar här... Jag trivs med dem men vill de vara här? Vissa, som mormor är bara på besök och verkar komma och gå som hon vill.. men andra?? Damen i snickarstuggsköket t ex?? Vill hon sitta och elda i sitt andra liv eller vill hon komma till nått bättre?? Min stamfader som vandrar runt i höghatt på fägården... vill han göra det eller?? Tycker det är förvirrande som tusan att veta att här går massa människor runt och antingen är omedveten om att de är döda eller döda och borttappade... Vad har jag för rätt att tycka det är mysigt med dem här på gården, de känner inte mig utan min mormorsmor.. Samtdigt ser jag dem inte, jag kan inte hjälpa dem att gå vidare eftersom jag inte ser dem utan mest bara förnimer deras närvaro... Som barn och tonåring hade jag kunnat hjälpt dem, då hade jag förmågan men åratal av blockeringar och annat satte stopp för det... Inget jag egentligen ångrar, eftersom jag troligtvis inte skulle klarat av att bo här med den förmågan.. Jag bjuder dem till bords då och då och säger hej varje gång jag går in i gammelgården... av ren vana... Älskar att ha dem här, men älskar de att vara här?? Jag skiljer på andar och minnen... vissa saker (hemska, underbara eller konstiga) fastnar i ett hus atmosfär.. Detta spelas upp gång på gång och vi levande kan känna av det, det blir som ett eko som upprepar sig själv om och om igen... Ett exempel i gammelgården är den luffare som föll nerför trappen... I min barndom(när ja sov där under sommaren) hörde jag ofta ekot av hur någon föll nerför trappen.. Ingen ande som faller om och om igen utan en fruktansvärd händelse som har satts på repeat i huset.. Numera hör jag det inte och är ganska glad för det..

Har lärt sig en viktig läxa i livet... Plastbunkar som man t ex gör sockerkaka i med gummiring för att motverka halkningar skall inte, under några omständigheter placeras i mikron...

Att se teater ger alltid en blandad känsla för mig... Det är svårt att enbart vara positivt inställd till det, för jag skulle ju så gärna vilja vara uppe där med dem.. Dela känslan, dela ljuset och uppmärksamheten men framför allt energin och spelglädjen!!.. Så är det alltid, eller kanske ska jag skriva nästan alltid.. För ikväll har jag varit på en revy(ska inte skriva vilken) där alla fyndiga skämt, alla klatschiga vändningar och alla förutsättningar fanns... Ja till och med så fanns det en stark ensamble med sångröster som jag skulle döda för, ett band som kunde spela.. Ljud och ljus...scenarbetare... Allt fanns där, allt utom en regissör... tror jag... någon som skulle gå in och säga:-"snabba på" "hjälp till med rekvesitan" "lär er sångerna utantill"... Men framför allt saknade jag, förutom (Pelle Åkerlund som regissör då) spelglädjen!!! Det viktigaste av allt saknades här, ensamblen såg matt och ganska livlös ut utan den.. Det sprakade inte av personkemi eller energi... Det var ofta bara manus som lästes.. och hur underfundig manus än är(för tro mig, den var klockren) så fick det aldrig liv.. Ändå kan jag säga att revyn var bra för manuset och sammansättningen gjorde att publiken kom igång och hade roligt åt det som sades och gjordes... så det är synd att en revy med så stark ensamble och manusförfattare bara blir godkänd, för deras förutsättningar var oändliga och de hade kunnat vara suveränt roliga, om bara någon hade styrt upp det hela... bra men hade kunnat vara kanon är sammanfattningen med andra ord!

Vad jag gillar mest med mat är att jag kan använda samma grund och variera det i tusentals... och serverar jag en gryta ena dagen kan jag enkelt baka ett pajskal och ta samma gryta och servera den som paj och få en helt ny upplevelse.. Precis så tycker jag livet är, trots att man har samma grund, eller ingridienser så kan man enkelt kasta om dem och få ett nytt koncept och nya ideer.... Livet är fantastiskt på det viset, jag pratade nyligen med en vän som sa "livet förändras och det är inget att göra åt"... Så är det faktist...livet förändras men grundingridiensen, sig själv, familjen och de sanna vännerna finns kvar.. Sen kanske det av stuvningen blir en gryta som blir en sås som slutar som en fyllning i en pirog... men för den delen betyder det inte att något av de olika "maträtterna" är sämre eller bättre än de andra.. de är bara annorlunda=)Tack alla ni som finns som ingridiens i mitt levande smörgåsbord, alla ni olika komponenter tillsammans gör att jag är mättad i själ och hjärta!