Susanns snurriga värld

Just nu rör det sig i andevärlden antar jag... Massa smågrejjer som händer hela tiden... Inte bara med mig utan även hemma hos syster och hos andra... Det är ju jobbigt isig men jag såg det okända häromdagen där de gav "tipset" att när man känner sig rädd och utsatt ska man tänka på en kärleksfull energi så hjälper det en... Kärleksfull energi för mig har alltid och kommer alltid vara mormor, hon är inte en jordbunden ande utan mera en energi som då och då kommer och hälsar på en... Är ju egentligen inte rädd längre(har jag itne varit sedan vi fick ordning i gammelgården) men det händer att man får lite efterskakningar och ibland lite irriterat när man för tioende gången stänger dörren...eller när de knäcker mors glasögon..inte helt ok helt enkelt...men jag och min syster har utropat mormor som vägledare så hon beskyddar oss=) Däremot funderar jag mycket på de själar som är kvar här... Jag trivs med dem men vill de vara här? Vissa, som mormor är bara på besök och verkar komma och gå som hon vill.. men andra?? Damen i snickarstuggsköket t ex?? Vill hon sitta och elda i sitt andra liv eller vill hon komma till nått bättre?? Min stamfader som vandrar runt i höghatt på fägården... vill han göra det eller?? Tycker det är förvirrande som tusan att veta att här går massa människor runt och antingen är omedveten om att de är döda eller döda och borttappade... Vad har jag för rätt att tycka det är mysigt med dem här på gården, de känner inte mig utan min mormorsmor.. Samtdigt ser jag dem inte, jag kan inte hjälpa dem att gå vidare eftersom jag inte ser dem utan mest bara förnimer deras närvaro... Som barn och tonåring hade jag kunnat hjälpt dem, då hade jag förmågan men åratal av blockeringar och annat satte stopp för det... Inget jag egentligen ångrar, eftersom jag troligtvis inte skulle klarat av att bo här med den förmågan.. Jag bjuder dem till bords då och då och säger hej varje gång jag går in i gammelgården... av ren vana... Älskar att ha dem här, men älskar de att vara här?? Jag skiljer på andar och minnen... vissa saker (hemska, underbara eller konstiga) fastnar i ett hus atmosfär.. Detta spelas upp gång på gång och vi levande kan känna av det, det blir som ett eko som upprepar sig själv om och om igen... Ett exempel i gammelgården är den luffare som föll nerför trappen... I min barndom(när ja sov där under sommaren) hörde jag ofta ekot av hur någon föll nerför trappen.. Ingen ande som faller om och om igen utan en fruktansvärd händelse som har satts på repeat i huset.. Numera hör jag det inte och är ganska glad för det..