Susanns snurriga värld

Ta lärdom, gå vidare!

Så skriver ett will och grace sitat...

Njöt av att vara ensam hemma... ni vet, ungefär ff... Fast inte på det viset som andra njuter av det genom att supa som fan.. utan bara ligga och göra som jag vill...hehe nej, det där lät fel, jag bara var och tittade på tv och halvsov eller sov tills kl var 1.00 och jag åkte och hämtade mina väldigt roliga föräldrar... och sällskap... För första gången(och jag har kört många fulla människor) lät jag dem vara 5 personer i bilen och körde olagligt... Alla över 45(jaja, de var äldre men för att inte trampa nån på tårna skriver jag 45)... Inte en enda gång tillät jag att det skulle sittas överfullt i bilen när jag körde folk under 30... Men vad gör man när ens föräldrar ber en? Dessutom föräldrar som nyss köpt möbler som gör mitt rum så underbart fulländat?? Naturligtvis(iallafall i min värld) låter man dem hoppa i varandras knä och kör dem hem... jaja, lite litar man ju på att den låga budgeten i Polisen inte är ute och kollar sådant i Alfta utan att de stävjar bråk i bollnäs... Kanske dumt men det  verkar stämma för inget kom och bötföll mig... Dags att sova nu... jag saknar tlfnsamtal från någon, det är väldigt konstigt att inte prata med vissa varje dag... men så är det ibland... Jobb kommer ivägen...  Till Nylander kan jag bara be om ursäkt, mjölkade när du ringde och efter det sov jag... Ring gärna imorgon, fast inte före 11.. ja om du inte ringer 6-7 när ja mjölkar...=)därefter tänker jag sova... hela dan tills det är dags att laga mat=) Till Frida: Hoppas du kommer trivas i din nya lgnhet och att vi kan leka snart-... det dröjjer för länge mellan att vi ses... Ska du hänga med på Björn Rosenström? Jag och ev Sthlm ska dit och vore kul om vi kunde ha förfest... både sthlm och jag har beslutat att vi ska skärpa oss så jag lovar att vi inte skämmer ut dig... och mig;) Nej nu ska jag sova för snart ska jag upp å mjölka, tack och lov har jag sovit tre timmar innan jag hämtade mor och far så trots att jag går och lägger mig nu så kommer jag ha sovit 6 timmar inatt=) Natti natti

Det verkar vara temat för denna höst... Har tagit ytterligare ett avsked från en kär vän, hon  har varit hos oss länge, sedan hon var sju och blev elva år innan hon tog oss förväl.. Jag minns första dagen med henne, utan hår pågrund av hennes valpar hade fått henne att tappa dem.. Hennes svans var som en piska och Max och Elida lärde sig snabbt att man måste blunda när hon passerar annars får man sig en dask... Sen har hon varit där, en ständigt trogen vän.. Aldrig elak mot en enda, hon fann sig snällt i att bli släpad fram och tillbaka, dragen i håret och till och med få tungan och tänderna undersökt av två treåring.. Hennes stora passion var mamma, var inte mamma hemma var hon ledsen... Aldrig har jag träffat en hund som så demonstrativt visat vad hon vill eller inte vill..Den stora kroppen som slängde sig besviket ner, i ett enda duns... Den stora munnen som försiktigt tog en i armen och ledde en till diskbänken för att visa, att där, där var benet hon ville ha! Katterna däremot, dem hatade hon... Med stor och viljestark aggression, det hände visserligen i slutet att hon inte orkade jaga dem men annars var hon ständigt på språng efter dem.. Pippin var mera rädd än Merry och det ger mig större sorg att han aldrig fick visa sitt potensial som familjekatt utan aggressiv hund än att säga förväll till Biggan, för hon har levt ett så underbart liv.. Hon hade levat klart, igår när jag tittade in i hennes bruna ögon såg jag det.. Det samma som jag sett i andras ögon, de är redo att ta förväll, de behöver bara den där sista hjälpen...den sista vänskapliga gesten man kan ge till en kär och god vän... Jag sörjer hennes bortgång, hon kommer vara saknad här, både rent platsmässigt och i hjärtat men vetskapen om att hon har det bäst där hon är nu, den gör att sorgen inte är särskilt stor... vi möts igen,till dess försök att komma överens med Pippin och ta hand om varandra, nu när inte jag längre kan göra det!!

japp nu är det snö i Hälsingland... Och jag hoppas den inte kommit för att stanna... Idag har jag kokat buljong igen, grisben denna gång eftersom det var grisslakt i veckan.. Den vart ok även om det inte blev så mycket eftersom grisar inte har så mycket ben..eller kanske för att vi kom på vad man kunde göra med benen för sent---

Ja nu är det dags igen--- Vaknätterna före har nu slutat i den månatliga fullmånes natten när sömnen ersätts av en loj trötthet som inte går att ersätta till sömn...Man vrider, vänder och snurrar---vid minsta ljud reagerar man och konstant känner man käken spänna sig så man får huvudvärk... Gick å lade mig halv tio, lite får jag skylla mig själv när jag kollade på 6e sinnet innan jag vände mig om och somnade..Länge sedan jag såg den så den påverkade mig till att bli än mer spänd och nervös.. Hur det ska gå nästa helg när jag är ensam hemma vette tusan...Just nu verkar jag leva i ett spökhus som inte går att kontrollera och som skrämmer skiten i mig... Skumt, jag har alltid(så gott som) levt i denna miljö men just nu påverkar huset och omgivningarna mig på ett sätt som det inte gjort sedan jag var liten... så nervös inför helgen är man oxå... Tack och lov har man andra månvarelser i sin närhet så 1:29 plingade tlfn... jag ligger och funderar om jag ska orka svara, natten är väll slut nu??(somnade vid halv 11) men sliter åt sig telefon(man är ju nyfiken) och läser: 2:29.. jag är vaken... är du?? Efter att konstaterat hur lite kl är ringer man tillbaka... och nu är kl halv 4 och man är lika pigg... Imöra är inte en kul dag... inte på något vis men jag tränar att vänja mig...det är dags för det nu...

med lakritsremmar för fulla muggar.. Det är nästan så en annan får ett slag av tassen när de försvinner in i munnen på mig..en sak är säker, han avgudar snören!! Han är med mig på kvällarna och jag drar snören i sängen och han ränner efter i en fart... det märks att det är kallt utomhus så han vill vara inne... På nätterna kilar han ut en sväng men han återkommer strax.. Varje gång han går ut känner jag en svag olust att något ska hända men kan ju inte hindra honom från att gå ut bara därför.. Merry och Pippin var i Falun våra bebisar i mångt och mycket och den känslan har återkommit efter Pippins tragiska bortgång.