Susanns snurriga värld

länge sen och allt det där---- strunt samma,jag skriver mest för att roa mig själv och därför har jag inga planer på att ha dåligt samvete över det=) skönt va... har en kompis som brukar säga det, att NÄ ingen ide att ha dåligt samvete över sådant man inte hinner... man hinner ju snarare mindre när man tänker så... så ja varför inte? jag har massor av valspråk, ordspråk och sådant jag försöker leva efter(och med) den som har följt mig längst och betytt mest är nog : Ta lärdom, gå vidare och glöm inte ha roligt på vägen... den sista texten har ändrats genom åren och kan skifta... men ta lärdom, gå vidare... den gillar jag och tänker ja ofta på... så nu tänker jag även ta till mig att inte ha dåligt samvete över vad man hinner, utan se till att det man gör blir bra istället(kom gärna med förslag på en bra formulering över den filosofin=) jag minns min första filosofi, det var under den tiden som jag ansåg att människor var dumma i huvudet och att det nog bara fanns djuren som hade något vettigt i skallen.. det var då jag började min vandring till att inte ha någon form av relation till någon utan bäst var ensam.. en inställning som jag idag får kämpa med varje dag att komma ifrån, det var inte en bra inprogramering och den vart tyvärr lyckad, jag hade valspråket: lär dig älska den du hatar, hata den du älskar och sedan bli likgiltig inför båda... ja ni förstår, en människa med den inställningen blir lite lätt frånvarande, lite lätt ensam och framför allt väldigt osocial... filosfin började i tidig ålder, redan i 6an finner jag den i mina dagböcker och då är den redan färdigformulerad och klar... det kommer dröja ända tills jag hamnade på nytorp innan jag insåg att människor, ja de kan vara trevliga oxå... men egentligen skedde förvandlingen från osocial zoombie till en någorlunda normal människa när jag flyttade ihop med två underbara tjejer, som fick mig att inse att livet, det är en samverkan mellan mycket och för att få så ger man och vise versa... tillsammans med dem och några till blev vi norslundsligan, och det mina vänner är en helt annan historia=) strunt samma, nu återgår vi till här och nu, det enda som egentligen finns någon mening med,... eller? just nu ligger andreas och sover, han har inte vänt på dygnet som en annan gjort utan kan fortfarande slockna vid 11 bara av vetskapen att han ska upp 8a... men en annan, efter tre underbara dagar i sthlm med helt underbara människor har jag svårt att sova... jag önskar jga hade in touchtelefon så jag hade kunnat blogga om mina upplevelser där... det är så fantastiskt att vara på ställen och få skriva reflektioner på plats, just där och då och inte senare... för nu minns ja dem inte så bra... men roligt hade vi, lush besöktes naturligtvis, en underbar affär=) sen robert gustavsson 25årsjubeliumsrevy... som förövrigt är inne på sitt 2a år och således borde vara 27årsjuble men whos counting? Den var bra, många kända karaktärer och ursnygg bakgrund... påminde om women in whitebakgrunden, en ständigt föränderlig dataanimation som var underbar=) jag har lagt in på förslag att byaspex absolut behöver en sådann... Jan har tagit in förslaget och överväger saken... ;) Mongoliska bufferesturangen är ju oxå en 5a i världsklass.. snacka om underbart gott och snacka om snabblagat=) gött i röttan skulle min kära arbetskamrat säga=)

Monika har mest bara stått, det är svårt att veta vad jag ska göra med damen för tillfället så jag tänker mycket men blir mest promenader, hon behöver dem så väl.. stora ögon, viftande öron och massa frustningar... så det är inte så tokigt med det heller...

imorgon ska äntligen idiotens hus städas ur och det ska bli underbart=) ska bli så härligt när det är klart att det inte finns ord för det.. sen att fira sista april, ja det är ju som vanligt ett stort vårtecken och ska bli jätte skönt=) sen är det 1a maj och vad det för med sig... det märks nog... nu mina vänner ska ja krypa i sängs och hoppas på det bästa... vore bra om man kunde sova lite... natti

ojoj... nu är klockan fem igen och en annan e  vaken...fast har faktist sovit lite däremelan den här gången=) skickat iväg p vännen på angling och tänker strax krypa i sängs igen(oj va jobbigt);))  gick hem från badtunnan igår i min ensamhet vid tolv(snacka om att alla är trökisar och vill sova=)) och kände av historiens vingslag.... jag jobbar hårt för att inte känna in sådant när jag är onykter vilket gör att jag går snabbt, med nedböjt huvud och bara koncentrerar mig på ordet GÅ.... det hindrar ju dock inte att jag hör saker och framför allt hindrar det inte mig från att känna saker!! men jag slipper ta itu med dem utan kan bara tänka GÅ... det är xtra jobbigt när man känner känslan av bhband som stränar åt och tyngden i ryggen som gör det svårt att andas... det var precis så det kändes igår och jag fick verkligen övertala mig själv att, nej jag har ingen bh på mig... bara andas och GÅ! varför det är så viktigt för mig att inte konfrontera saker när jag är full har helt och klart med falun att göra, där hände saker och där hade jag folk som verkligen kunde som skarpt avrådde mig från att känna in när jag var onykter... och efter ett par minnesbeter därifrån får man konstatera att de hade rätt... så ska man "se" och "känna" och dessutom vara på "småbarnstadiet" så är det nyktert som gäller... sedan ringer jag alltid dem och frågar"var är jag nu", "hur känns det för er" och de kan alltid hjälpa mig vidare... mest spännande var det för ett år sedan när jag var på bröllop och ringde till kompisen från "spökvåningen" i woxna herrgård och jag han inte ens prata utan man fick höra "GÅ ut idärifrån där du är, där har du inget att göra" kan säga att jag var snabb att lyda, gick på nedervåningen och drack än mera men det är en annan historia=) men igår var det svårt att inte ta in saker, bygden där jag bor är gammal, vägen går på gammal åkermark och den väg som leder upp till mitt hus är oxå gammal åkermark så det var svårt att inte känna av gamla slåttertider och känslor... men som sagt, huvudet i backen och fokusera på ordet GÅ! så mitt i alltihopa ställer jag mig frågan som jag antar ni vill veta... tror jag på(och hör jag) spöken? min direkta svar på frågan är NÄ! spöken hör jag inte och kan inte komunicera med... och det ser jag som ett stort TYVÄRR!!! för TROR på dem gör jag!! Det jag däremot "hör" och känner av är ekon av ett förflutet, min mest populära teori(dvs som jag gillar bäst) är att de saker som hänt i ett hus eller i en bebyggelse som är fruktansvärt, sedan kan det vara kul(födelse, bröllop mm) eller hemskt(mord,dråp begravning) skapar ett eko på platsen, en upprepning av tid och rum som gör att man kan känna av händelsen, det finns både positivt och negativa händelser man kan känna men oftast vållar de negativa känslorna betydligt mera energi vilket gör att man oftare känner av dem.... detta känner jag av och kan lyssna till.. det gör att jag ALDRIG sover utan ljud i öronen, finns ytterst få tillfäll i mitt vuxna liv som jag inte har något i öronen så jag inte tar in andra ljud... åteirgen så var det i falun jag inte tilläts ha sådanna störande moment men då hade jag som sgt goda guider och massa salt till hands om det gick överstyr=) NU styr bokbanden mina liv och det är inte många sekunder den står stilla när jag är vaken och ska sova... jag är inte van tystnad brukar jag skylla å(tre syskon osv) MEN sanningen är nog mera, jag vågar inte tystnaden och vad den för in i mig... för onykter kan ja stoppa den, nykter kan ja bromsa, men i halvsovande tar man in allt.. då är det bättre att höra tintin än att försöka bortförklar...ojoj.. är man inte troende är det här rena kattskiten, men nu ska jag och kattskiten sova lite, tänkte bli lite mer nykter innan jag tar mig an donnan imorgon så dags att sätta fart... natti=)