Susanns snurriga värld

ojoj... nu är klockan fem igen och en annan e  vaken...fast har faktist sovit lite däremelan den här gången=) skickat iväg p vännen på angling och tänker strax krypa i sängs igen(oj va jobbigt);))  gick hem från badtunnan igår i min ensamhet vid tolv(snacka om att alla är trökisar och vill sova=)) och kände av historiens vingslag.... jag jobbar hårt för att inte känna in sådant när jag är onykter vilket gör att jag går snabbt, med nedböjt huvud och bara koncentrerar mig på ordet GÅ.... det hindrar ju dock inte att jag hör saker och framför allt hindrar det inte mig från att känna saker!! men jag slipper ta itu med dem utan kan bara tänka GÅ... det är xtra jobbigt när man känner känslan av bhband som stränar åt och tyngden i ryggen som gör det svårt att andas... det var precis så det kändes igår och jag fick verkligen övertala mig själv att, nej jag har ingen bh på mig... bara andas och GÅ! varför det är så viktigt för mig att inte konfrontera saker när jag är full har helt och klart med falun att göra, där hände saker och där hade jag folk som verkligen kunde som skarpt avrådde mig från att känna in när jag var onykter... och efter ett par minnesbeter därifrån får man konstatera att de hade rätt... så ska man "se" och "känna" och dessutom vara på "småbarnstadiet" så är det nyktert som gäller... sedan ringer jag alltid dem och frågar"var är jag nu", "hur känns det för er" och de kan alltid hjälpa mig vidare... mest spännande var det för ett år sedan när jag var på bröllop och ringde till kompisen från "spökvåningen" i woxna herrgård och jag han inte ens prata utan man fick höra "GÅ ut idärifrån där du är, där har du inget att göra" kan säga att jag var snabb att lyda, gick på nedervåningen och drack än mera men det är en annan historia=) men igår var det svårt att inte ta in saker, bygden där jag bor är gammal, vägen går på gammal åkermark och den väg som leder upp till mitt hus är oxå gammal åkermark så det var svårt att inte känna av gamla slåttertider och känslor... men som sagt, huvudet i backen och fokusera på ordet GÅ! så mitt i alltihopa ställer jag mig frågan som jag antar ni vill veta... tror jag på(och hör jag) spöken? min direkta svar på frågan är NÄ! spöken hör jag inte och kan inte komunicera med... och det ser jag som ett stort TYVÄRR!!! för TROR på dem gör jag!! Det jag däremot "hör" och känner av är ekon av ett förflutet, min mest populära teori(dvs som jag gillar bäst) är att de saker som hänt i ett hus eller i en bebyggelse som är fruktansvärt, sedan kan det vara kul(födelse, bröllop mm) eller hemskt(mord,dråp begravning) skapar ett eko på platsen, en upprepning av tid och rum som gör att man kan känna av händelsen, det finns både positivt och negativa händelser man kan känna men oftast vållar de negativa känslorna betydligt mera energi vilket gör att man oftare känner av dem.... detta känner jag av och kan lyssna till.. det gör att jag ALDRIG sover utan ljud i öronen, finns ytterst få tillfäll i mitt vuxna liv som jag inte har något i öronen så jag inte tar in andra ljud... åteirgen så var det i falun jag inte tilläts ha sådanna störande moment men då hade jag som sgt goda guider och massa salt till hands om det gick överstyr=) NU styr bokbanden mina liv och det är inte många sekunder den står stilla när jag är vaken och ska sova... jag är inte van tystnad brukar jag skylla å(tre syskon osv) MEN sanningen är nog mera, jag vågar inte tystnaden och vad den för in i mig... för onykter kan ja stoppa den, nykter kan ja bromsa, men i halvsovande tar man in allt.. då är det bättre att höra tintin än att försöka bortförklar...ojoj.. är man inte troende är det här rena kattskiten, men nu ska jag och kattskiten sova lite, tänkte bli lite mer nykter innan jag tar mig an donnan imorgon så dags att sätta fart... natti=)