Susanns snurriga värld

Men det tänker jag inte göra nu... Nu sitter jag i min säng och känner ömheten och stelheten som kommer efter en riktigt slitig dag... Det var det där med måttfullhet ja... Gäller inte mig nej...

Dagen började lite träligt med en kanin som är svårt sjuk(istort sett död) och en kalkon som definitivt är död... Men sen blev det bättre, två friska kalvar föddes, en brun och en svart... Ni kanske inte tycker det är något konstigt med en svart kalv som föds men tänk det tycker vi.. Eftersom vi förra våren seminerade henne med rödbrokiga spermier... men den misslyckades tydligen så nu har grannens tjur varit på henne... Och en annan ko... Inte för att det gör något, de ger mjölk de med men svarta kor har aldrig funnits på våran gård... Lite moderniteter med andra ord:) Vidare fick vi ett sms att Sigge, vilket är min kusin dennis nyfödda barn(född för tidigt i vecka 28) hade kommit ur kuvösen och bajsat en tsk... Bajs brukar inte vara glädjande men i sådanna här fall är det faktist det:) Sen kommer nästa grej, den som gör att jag druckit oboy innan jag ska sova... Min c-uppsats är godkänd... Det innebär faktist att jag har rätt att ta ut fil. kand examen OCH att jag är färdigutbildad pedagog... Gud vad märkligt underbart det känns.. DU.SE goodbye!!

På älsklingarna... Vet att jag varit dålig överhuvudtaget på bilder men nu så borde det kunna gå bättre, när man e arbetslös och allt:) Här är iallafall dagsfärska bilder på kissarna som för en gång skull är inne pga det dåliga vädret=0) Inget ont som inte har nått gott med sig... 

Ja då var det tisdag igen och man sitter åter med den jäkla uppsatsen... tidsrespiten blir kort, fredag 18.00 ska den vara inlämnad... känns så konstigt, man filar och filar och är så fruktansvärt trött på den men samtidigt är det ju så att när den är klar, då är man ingen student längre...då är man arbetslös... titeln som alla verkar få när man går ut DU.se...eller inte alla men de flesta... I sommar planerar jag mestadels vara hemma i Alfta även om ett bröllop i Ljusdal och ett besök i Stockholm på höstkanten är planerad--- Ja åsså Falun då, när Erics saker ska bort och mitt rum ska tapetseras och lägenheten städas... Men annars blir det bara vara hemma.. Här finns massor av sängar och plats över så är ni i dessa trakter så hör av er, altid kul med gäster:) I helgen hade vi våra första betalande gäster i Hälsingegården, var jätte spännande och kul att genomföra.. Får se om det blir fler gäster, responsen från dem var iallafall positiv så det är kul... Nu ska man bara få fart på transformatorhotellet oxå.. ska nog sova där någon natt och se hur det är... Kan bli spännande, bäst att passa på medan kvigorna inte är där för annars kommer man väll bli utittad=)Längtar till nästa vecka, då ska jag måla dass, bygga kohage, packa upp alla saker, sortera kläder och förbereda för mina midsommargäster... Funderar om jag ska lägga dem i Hälsingegårdsstandard med manglade lakan eller om man ska sänka standarden... Får se vad manglerskan säger, orkar hon så kan de få "finsängkläderna" Tror dessutom jag ska flytta ut den helgen, så får vi alla ligga i gammelgården och vara bakfulla=) Nåja nästa vecka är det alltså kroppen som ska jobba istället för kroppen och bondesjälen i mig längtar, den som vill gå och sparka i jorden, harva, hacka och plocka sten.. Hons ska få njuta då... Nu däremot får hon plågas en stund medan plugget sätts först!

Japp nu är jag i hamn... å nu är det dags att sova... ikväll existerar ingen stress... natti

Om man ska vara sentimental och det ska man just nu, kan man jämföra den här perioden med ifjol... Det var ungefär för ett år sedan i Maj jag började skriva min blogg så det är enkelt att jämföra... Gudars vilken skillnad det var då... Man hade panik över att det bara var ett år kvar, allt var bara jobbigt och tungt.. Tro mig, det är det fortfarande..Men inte på samma sätt.. jag har överlevt ett år i en lägenhet utan den familjekänsla vi hade... Inte för jag tror jag inte kunnat fått den utan för jag valt bort den, jag ville klara mig själv, jag ville spräcka gränser och jag ville bara vara oförståndig... Å det har jag varit, det erkänner jag.. men om man frågar mig har jag inget förlorat... Kanske min stolthet, kanske min ångest över vad andra ska tycka... Men vinsten är mycket större...Det finns naturligtvis de som skulle säga annorlunda men jag lever bara en gång och om jag vill leva galet ett år, ja då tycker ja de ska vara glad för min skull... Det finns många år som man måste vara vettig, varför börja nu?

Nu sitter jag i gammelgården och skriver... c-uppsatsen är på god väg och jag har gett upp för dagen... Imorgon kl 6 är slutdatum men tror faktist jag hinner det... Sitter och tittar på Hedebyborna och njuter av tidigt 1900tal... Runt mig cirklar Merry och Pippin och vill att jag ska sova... Det vill jag med men min stora sorg denna sommar är att jag faktist inte får sova här inne... Den mark jag brutit och röjt, städat och ordnat är förbjuden mark... Detta är vad jag strävat efter i tre år men det känns tungt att sova inomhus när jag vet hur skönt det är ute... nästa lördag kommer första gästerna, de kommer sova i min säng och vara i mitt rum... Å naturligtvis gillar jag att folk ser gården, det är det jag strävat efter men samtidigt vill jag ju bo här... inte att någon annan ska göra det... Nu ska jag kasta ut katterna härifrån och krypa i sängs inomhus, i ett varmt kvavt rum... livet är hårt men väl värt att leva=)