Susanns snurriga värld

Att ha en dödsdömd i huset är tungt... Att varje dag avgöra å fundera.. Är det idag? Borde vi? Mår hon sämre idag än igår? Finns hon kvar för hennes eller vår skull?? Detta är "bara" en hund... Att frågan skulle gälla en mamma, en farmor eller barn vore helt sjukt! Ändå tänker jag ofta att det vore bra om man som anhörig kunde begränsa våra anhörigas lidande och avsluta... Men när man verkligen står där, när man verkligen är i beslutet inte lika enkelt som i tanken.... 

Att diskutera kremeringakremeringar, avlivning, gravsättning, hur länge vart.... Vet att det är en av djurägandes baksidor men det går för fort, är för jobbigt och bara fel... Jag kan det här, jag vet hur och vad som ska göras...män tänk va jobbigt det är att genomföra...

Här kommer en resumé av min dag i en liten by när bilar två ska på service... 8.30.. Anländer.. Åker och lämnar båda bilarna i en avig krok i byn.. 9.10 bilarna lämnas och vi promenerar till elspar. 9:40 vi konstaterar att elspar är stängt hela dagen... Knackar ändå på varav ägaren konstaterar att det stängt och att de ändå inte har det vi skulle beställa... 9:45-10:35.. Vi går "några" varv i järniabutiken, en handlar en termometer... Promenad till ICA 10:40 till 11:00 går vi noga igenom icas sortiment, vi handlar inget. 11-12 vi äter pizza, nån sover på stolen, bebis leker en stund. 12: till 12:55 vi går igenom röda korsett handlar tre böcker.. Verkstan hör av sig vi hämtar ena bilen.. 13:10 till 13:30 vi fikar på statoil... 13:30-14:15 vi åker planlöst runt... 1415-1430 vi har parkerat.. Alla halv sover..... 14:30-15 vi fikar på ICA... 15:15bilverkstad hör av sig.. Vi hämtar andra bile , kopplar släpvagnar och lämnar byn:)