Susanns snurriga värld

I höst har tre profiler i Alfta dött, tre profiler som är helt olika men ändå påverkat på mitt liv på olika sätt... Den viktigaste är väll prällen Pär, han som öppnade ögonen för en annan sorts präster, en annan sorts troende och framför allt ett annat sätt att förhålla sig till människor! Jag är inte troende, men han fick mig att inse att man kan tro på människor och att kristendomen (i modern vision) tror på människors godhet och att troende inte innebär uteslutande utan inneslutande av alla, alla är troende på något och allt troende är på vilken Gud, naturkraft eller vad är vi än må tänka är tillåtet, ja t om vi som inte tror är innesluten i den gemenskapen gav mig mycket, sen har vi torparen, han som alltid körde varv på varv i Alfta och visade att man även i dagens läge kan köra häst, det var han som fick mig drömma häst som körkamrat, som något man kan visa upp och vara "bondeochshow", jag är inte där än men han banade vägen för tanken... Nu de sista dagarna hár Helges husse dött, han som skrev gnuttorna och bobbo... Han har egentligen inte gjort mycket i mitt liv förutom skänkt massa leenden och skratt, ibland lite byaskvaller... Men jag tror på att skratt förlänger livet så då har han gett mitt liv en massa extra år:)

Till er tre höjer jag en hög skål och en djup bock, jag hoppas att jag lämnar ens en tredjedel av era spår när jag trillar av!