Susanns snurriga värld

Eller kanske inte... men ändå... Jag är skyldig ett telefonsamtal till någon... och ett sms till en annan... Sorry, har inga pengar på tlfn för tillfället så det får bli senare i veckan... Annars då... ja jobbar gör jag massor... och massa roligt har jag där=) Kul att ta in så många intryck från olika ställen, intryck lämnar avtryck och jag känner mig stärkt som pedagog ju mer jag håller på=) Har till och med börjat lösa konflikter(det ni) och vågar ifrågasätta... Ärligt ångrar jag lite att jag inte bytte till förskolepedagog när jag märkte att lärare inte var nått för mig... men an lär så länge man lever och ärligt så är jag stolt över min lärarkandidatexamen och att ha fått en förskoleexamen skulle ha känt som ett nederlag... inte för att det är något mindre viktigt jobb utan för att jag sedan 8an velat bli lärare... Fritiden är det lite sådär med... Med tanke på att jag är så väldigt uttråkad så borde jag börja göra något... men jag är så trött på kvällarna att det oftast inte går... och helgerna går alldeles för fort och eftersom jag inte gillar tranan så blir det bara när tuppens har nått särskilt man är ut... annars är det familjen som gäller och dem älskar jag att vara med...ibland blir det mycket med dem(vi är ju 4 syskon, 6 syskonbarn, 3 syskonpojkvänner samt mor och far) så det är en hel del folk i olika åldrar... Det jag saknar mest är nog ändå släkten.... Kusinerna ser man inte ofta och det vore kul att träffa lite mor/farsyskon oxå... Men det händer inte ofta... I sommar har vi ordnat släktträff för Janhansarna... Janhansarna erstammar ju från min morfarsfar och hans söner.... detta gör att i sommar kommer massa släkt hem... släkt jag egentligen aldrig träffat och känner... Men ska bli kul ändå... vissa grenar känner man mer än andra... det innebär som alltid planering och organisering, underbart att planera fest igen!!! Det jag skulle vilja be dem är bilder på arvegods från denna gården... för det är ju saker jag aldrig sett... klockor t ex, det måste finnas en hel bunt klockor utspridda i släkten från gården.... Skänkar och skäktklubban är annat jag skulle vilja se-.- och fästmögåvor.... Men hur skriver man till totallt främmande människor om det??? Kanske vågar man be om det efter släktträffen... ska iallafall ta modet till mig och prata med så många okända som möjligt(det är ju faktist så att det är jag som bjudit hit dem, det är jag som tagit kontakten) Hur kommer det sig att jag älskar ordna fester och fixa allt perfekt och gå i kuliserna... men värdinnerollen passar jag inte alls som... Jo så var det ja... jag är en äkta bondkärring som aldrig velat finna sin plats... bakom varje framgångsrik man finns en.... Till min familj i falun kan jag säga,eftersom jag inte kan skriva det på sms: jag älskar er oxå och i sommar när hela grejjen med släkkträffen är över ska jag bjuda hit er på en weekend på landet=) Snacka skit, äta god mat, bada tunna och bara umgås ska stå på schemat då=)