Susanns snurriga värld

Mmm nu sitter man i biblioteket och det är fullt med folk omkring en... Man hör många länders stackars stapplande engelska... Språket som vi alla ska mötas på och förstå varandra med... Det skumma är att jag verkligen inte kämpar för att bli vän med  nån i år... Har knappt tid med de vänner jag har så möter jag ideligen glada människor som dyker på en, ger en en kram och frågar hur det är med en... Tar jag ett steg tillbaka känner jag ju inte ens människan.. eller kanske lite, nån form av minna skapas så från nånstans vet jag var jag träffat den... men ändå knappast tillräckligt för en kram... å det värsta är när kramen är över och man har verkligen inget att säga... Man bara står och glor på varandra som två dumma kor... innan man ber om ursäkt och springer iväg... Har en massa sådanna möten just nu, både med svenskar och andra nationaliteter...