Allvarligt i ett nötskal...
Ja jag brukar inte va allvarlig, framför allt inte i en blogg!! Men ibland kan att skriva leda fram till saker så jag tänkte testa det... mest för att jag faktist glömt min dagbok i falun och har inget att reflektera i...
Sådå så... hur är man allvarlig då???
Ja just ´nu sitter jag å bara vill gråta... inte för att jag egentligen har någon anledning, jag mår bra, alla mina kompisar å familj mår bra och har hälsan och äändå känner jag för att storgråta... enda problemet är att jag inte är en sådann personn... jag verkar nämligen en spärr i mig som inte gör att man får göra sådant för det är själviskt... jag kan inte komma på en enda situation jag gråtit när det inte var för att det är så synd om mig,.... inte ens på min farmors begravning grät jag för att det var synd om henne, och hon har verkligen inte levt ett roligt liv utan för att det var så synd om MIG som inte kände henne och att inte JAG tog mig tid med att göra det!!!!... Det blir inte bättre av att jag är ett kontrollfreak som hela tiden vill ha fullständig kontroll över mig och mina känslor... detta grundar sig kanske i att en av mina systrar ständiga utbrott och min totallt paniska reaktion på konflikter... eller så beror det helt enkelt att jag sedan 6an odlat en ren beneägenhet till kontroll, som visade sig bland annat i att terminatorfilmerna var mina favoriter och jag ville vara som Arnold, just därför han var målfokuserad och visade inga känslor... No regrett and no turning back var mitt valspråk ända in i gymnasiet och tro mig, när man väl nått det målet är det ett otrloligt ensamt mål... men man är även otroligt skyddad!! Efter gymnasiet har jag jobbat för att bryta ner denna mur och till vissa delar har jag lyckats, jag ser bland annat inte längre ner på folk som visar känslor och andras tårar får mig inte att känna föräkt(som faktist var fallet när vi gick i 8an och 9an) utan jag kan trösta och jag kan visa förståelse... men gråta nej det är värre!!! Sitter och funderar när jag grät senast och kommer fram att det nog var i Maj... före det hände det nog i april 2007.... gråta vill jag nu... men jag vet inte varför eller hur...så jag känner mest för att gömma mig, men istället ska jag gå in och ta nått att dricka... haha ni trodde ja mena alkohol nu va??? nej ja ska fylla på vattenflaskan för den e tom och i gammelgården finns ju inget vatten så ja måste in efter det!!!
Snipp snap slut så var den idiotin slut!
Sådå så... hur är man allvarlig då???
Ja just ´nu sitter jag å bara vill gråta... inte för att jag egentligen har någon anledning, jag mår bra, alla mina kompisar å familj mår bra och har hälsan och äändå känner jag för att storgråta... enda problemet är att jag inte är en sådann personn... jag verkar nämligen en spärr i mig som inte gör att man får göra sådant för det är själviskt... jag kan inte komma på en enda situation jag gråtit när det inte var för att det är så synd om mig,.... inte ens på min farmors begravning grät jag för att det var synd om henne, och hon har verkligen inte levt ett roligt liv utan för att det var så synd om MIG som inte kände henne och att inte JAG tog mig tid med att göra det!!!!... Det blir inte bättre av att jag är ett kontrollfreak som hela tiden vill ha fullständig kontroll över mig och mina känslor... detta grundar sig kanske i att en av mina systrar ständiga utbrott och min totallt paniska reaktion på konflikter... eller så beror det helt enkelt att jag sedan 6an odlat en ren beneägenhet till kontroll, som visade sig bland annat i att terminatorfilmerna var mina favoriter och jag ville vara som Arnold, just därför han var målfokuserad och visade inga känslor... No regrett and no turning back var mitt valspråk ända in i gymnasiet och tro mig, när man väl nått det målet är det ett otrloligt ensamt mål... men man är även otroligt skyddad!! Efter gymnasiet har jag jobbat för att bryta ner denna mur och till vissa delar har jag lyckats, jag ser bland annat inte längre ner på folk som visar känslor och andras tårar får mig inte att känna föräkt(som faktist var fallet när vi gick i 8an och 9an) utan jag kan trösta och jag kan visa förståelse... men gråta nej det är värre!!! Sitter och funderar när jag grät senast och kommer fram att det nog var i Maj... före det hände det nog i april 2007.... gråta vill jag nu... men jag vet inte varför eller hur...så jag känner mest för att gömma mig, men istället ska jag gå in och ta nått att dricka... haha ni trodde ja mena alkohol nu va??? nej ja ska fylla på vattenflaskan för den e tom och i gammelgården finns ju inget vatten så ja måste in efter det!!!
Snipp snap slut så var den idiotin slut!
Kommentarer
Trackback
