oki...
Mmm det e svenska flaggans dag.. Traste lindens kvintett har skrivit en låt om den dagen... Texten handlar egentligen inte så mycket om svenska flaggans dag men ändå... mera sugen på hälsingland nu... så länkar till en låt som jag verkligen förknippar med sommar, sol och Hemma...
http://www.myspace.com/engmanskapell
Andra låten på deras spellista.. En hälsingevind
Mer då... ja idag var ju the big day... Liksom igår var the big finalenight... Men det var lättare än jag trodde... Vi kramades och sa adjö, vi ses och hörs sen gick de ut ur lägenheten för att börja ett nytt liv... men varför det inte är jobbigt är ju för att vi alla kommer fortsätta vara delaktiga i varandras liv.. De lämnar stället men inte platsen som de har i ens liv... Så det här är inte slutet, utan början på en ny sorts vänskap, en ny spännande era som har både fram och baksidor på mynten... Livet är här och nu, ingen ide att fly från det, krama det istället och se fram mot allt vad det innebärJ
Igår då... ja iigår städade vi... å städade...och veronicas mor och far kom och packade grejer.. sen kollade vi på film och snackade skit med grannen:)Så här såg det ut kvart i fem...
Malin putsar dörrar...
Jag leker kemist med olika sätt att få bort smuts... Här testas tandkräm, citronsyra, salt, ajax och yes mixat med lite vatten... starkt för händerna var det iallafall...
Det här är skrivet inatt...
Å Marcus, som av någon anledning låst ut sig själv gör det killar gör bäst... Sitter i soffan och roar städpatrullen.. Missuppfatta inte, det var skönt att ha någon att snacka lite med när doften av Ajax och damm vart för stor och man behövde en paus:)
Det här skrevs igår natt runt två...
Ja bilder kommer senare... Nu har jag, Malin, Malin och Veronica haft vår sista kväll ihop i Norslund.. Låter det hårt?? Faktum är att det inte är det.. Jag minns en kväll, när vi satt utanför Malin och Veronicas rum och sa att om tre år... när vi skulle skiljas skulle allt vara så hemskt... Det var antagligen strax efter jul och vi hade funnit varandra som handen i handsken... och vi försökte komma på olika sätt att göra avskedet lättare... Jag trodde vi skulle mucka gräl med varandra, hitta olika saker som man irriterade sig på... För det minns jag att man gjorde både i england och på elevhem... Ja nu har 3 år flygit förbi, undrar vart de försvann... Å vi sitter inte å gråter för det.. Vi ska skiljas åt, Malin börjar ett äventyr i Oslo, Lo och Veronica i Sverige... och vi alla övar sig att vara vuxen och inte ha kryckor... Vi har i tre år stött oss på varandra, ibland har den ena varit krycka, ibland den andra... ibland har alla varit det samtidigt men åt olika saker... Vi har delat skratt, sorg och glädje i en stor hög.. Vi har varit fulla, trötta, flummiga och irriterade.. Vi har hatat skolan, vi har älskat den... Vi har varit upptagna och lediga... Vi har delat vardagen... De få gånger man varit irriterad, vilket är oundvikligt när man bor tätt inpå, har det alltid gått att prata med de andra så har allt släppt och man fortsätter without a grudge! Om någon skulle be mig välja... en enda att ta med till en ö... Så skulle jag inte veta hur man skulle göra..Men samtidigt veta att vem jag än valde skulle den jag tog med se till att de andra följde med på köpet.... Skulle man ta med Malin, som med sitt otroliga allmänbildning och charm skulle övertala vem som helst att alla egentligen behövs... Eller den andre Malin, som med stor nervositet, ömsinthet, bestämdhet och kärlek skulle se till att alla kom med, annars kunde ju något misstolkas och inte känna sig behövd... Eller Veronica, som med sin charm och utstrålning muta båtägaren så vi alla slank in... Lo då? Ja Lo skulle troligtvis krama kapten, visa alla andras boobs och med sitt strålande leende och mors goda mat få oss alla med till ön. Så kort och gott skulle man kunna säga att vi ändå skulle ses på ön:) Malin och jag blir dock kvar här... lite ensamma kanske men vi kan alltid stötta oss på varandra och sen... Ja sen väntar även the great mystery of life oss..
Kommentarer
Trackback
