Susanns snurriga värld

Japp imorgon 'r det dags att avsluta tre år av blod, svett, tårar och timmar av tankar, bärande, svärande, lycka och totall tillfredställelse... Få saker i mitt liv har fått mig så berörd som detta sommarjobb har gjort i tre års tid... Få saker har fått mig att hissna av rädsla, förundran och ren skär panik innan lugnet inträder och allt känns bara rätt... mamma sa idag att hon tycker att morgondagen känns som en tentamen, ett prov på allt det vi gjort och lite till... Den känslan kanske jag inte känner igen... Däremot är känslan lite svårmodig lättnad... Lättnad att det är över, att huset faktist är städat nu, fem generationer är sorterad, packeterad  utställd och i sin rätta miljö.. Det är lättnad... sen svårmodigheten blir ju--- ja vad händer nu... ska vi ha boende? ska vi visa vår gård? Eller ska vi gå runt här i vår godmodighet och bara må bra över att det är gjort... jag älskar det huset... jag minns som barn att man satt i dammet och tittade på seldon ¨på vinden, den där vinden man inte fick gå upp i för taket kunde störta ner... man klängde mellan bjälkarna och letade bland skatterna... eller när man tog en konstig manick och kröp upp i mormors knä så hon måsta sluta väva och berätta..Det var som en saga, en spännande resa om folk man visste hade suttit i samma hus och upplevt det mormor berätta om, eller när man kröp in där, livrädd för systrarna hade förberett ett spökhus, saker föll, rörde sig och allt var spännande...nu finns det  inte en tumm som jag inte vet att jag gjort nått med(sen att man ändå inte minns var saker och ting är, var och faktist används till, ja det är en annan sak) Tyvärr har jag sedan länge glömt mormors ord men känslan av tidens gång samtidigt stillhet blir man påmind om varje gång man är där... särskilt i festsalen där vävstolen fortfarande står...Idag när jag var uppe  på vinden och lämnade en stol(har lagt golv där nu) så slog klockan i hust sina maffiga tre slag--- Det var suveränt häftigt!!! Den klockan hör inte till gården, den är gammal och sliten och köpt på auktion men väl på plats   känns den perfekt... Efter reperation funkar den dessutom... det är häftigt.... oss veterligen har inte en klocka funnits i det huset sedan mormor bodde här, om ens då.. å då den slog den, för första gången på sin rätta plats.. om allt går väl får den stanna där länge...