Susanns snurriga värld

Det har tagit mig ganska precis en vecka att komma till terms med att Pippin/Tiger är borta... Sättet han dog på är ännu svårare att komma över även om jag förlåtit dem som gjorde det.. Men det är ändå svårt att förstå och ens vilja tänka sig... Idag var det jobbigare än vanligt för nu har Merry kommit på att han är borta... Han jamar konstant och letar honom, både merry och jag har lyft våra huvuden vid ljud av kattlucka som slår och någon som äter ur kattmatsskålen..Naturligtvis kan inte luckan slå och ingen äta eftersom den enda katten som finns kvar ligger i min säng...Men vi hör det båda två så det har blivit några vaknätter, mellan 00-3 när allt man gör är att ha lyset på och väntar... Jag förstår att ni vill veta hur han dog och jag ska ta det väldigt kortfattat, för något annat orkar jag inte med.. Pga av olika anledningar förvirrade han sig in i grannens hus(de har oxå kattlucka)där de har haft problem med katter som kommer in i deras hus, varav de misstog honom för en av dessa katter och avlivade honom. Efteråt har de bett om ursäkt och hela den biten och vissa saker, hur tråkiga, sorgliga och hemska de än är måste man förlåta, för sin och andras skull för jag förstår ju att de oxå mår dåligt över det inträffade. När man skaffar djur, vet man att man kommer missta dem, det är ett faktum som man är fullt medveten om, men det gör ont att missta dem för tidigt, av fel anledningar när de t ex blir överkörda eller skadade. Det jag finner mest tröst i, är att jag vet att han dog snabbt och utan större plågor. Att jag vet vad som hände honom och att han inte låg ensam och dog efter en skada... Han är saknad på gården och kommer så förbi, men där han är nu, finns mina vänner från förr, där finns inget regn, ingen kyla och många varma händer och massa lador att leka i..