höst-
Nu har hösten verkligen kickat in och även om solen strålar så biter det i kinderna och andedräkten syns ibland... Mor och far har varit borta på minisemester vilket gjorde att jag fick vara ensam hemma några dar... ja minus mina syskon och syskonbarn då... Hösten har några år nu inneburit inspark, skolstart och återseende... Det gör det inte i år och det har långsamt börjat gått upp för mig... I mina dagböcker står som slutdikt i varje bok så här...
om hela livet vore en bok..
vem bestämmer titeln?
Om hela livet vore en bok...
Vem bestämmer handlingen?
Om hela livet vore en bok..
Vem bestämmer slutet?
Det skrev jag i slutet eftersom jag inte visste hur jag skulle sluta min första dagbok i sjuan... Men nu känns det inte så... Det känns mera som att jag avslutat ett kapitel och inte vet hur jag ska börja på nästa... eller vart ... eller varför... Livet är inte jobbigt, det är helt enkelt för enkelt just nu.. För enkelt... jag har hela mitt liv strävat efter mål och plötsligt(hemskt nog) känns det som allt jag velat göra är klart, det finns inget nytt att sträva mot i all tjurskallighet.. Naturligtvis är det inte så, men jag kan inte komma på vad jag vill... Det hela låter väldigt sorglitt på papper, jag är inte ledsen över det, bara väldigt resignerad.. jag trivs med livet så här... men ändå, nått mer måste det väll ändå innehålla?
Kommentarer
Trackback
