Susanns snurriga värld

Ja ja... lika bra vi gör det officiellt då... fast jag egentligen är helt emot att det ska gå så här fort!!! Jag trodde faktist inte man kunde bli kär så fort, jag trodde det handlade om långsamma känslor som byggdes upp under lugna och kontrollerade miljöer... okey för att jag kände killen förr, men det är ju för tusan 9 år sedan!!!! Men tydligen funkar det inte så... I vilket fall som helst är Susann äckligt kär, så där fånigt hålla i handen, gå in i solnedgången och tillbringa tiden med att stirra varandra i ögonen kär... och det som är så underbart är att det är besvarat... utan komplikationer så är det bara klart=) fattar inte hur enkelt vissa saker kan gå, medan andra saker är krångliga och svåra... Det innebär slutet på ett underbart singelliv som jag njutit och framför allt haft fruktansvärt roligt med... Men något annat, mer spännande ligger framför mig, jag kan inte fatta att jag från känslan " aldrig i helvete att jag vill ha en karl" till att inte tveka ett ögonblick på bara en vecka är ganska skrämmande, mer skrämmande än jag gjort under min singeltid men känns helt rätt... Men visst gråter jag ikväll, jag gråter över vänskap som kommer förändras och bli annorlunda... har haft fantastist roligt med vänskapen och hoppas verkligen att vi kan fortsätta vara vänner, i en annan tappning... Bara framtiden vet det och till dess min kära vän, fäller jag tårar över det vi haft, det vi skulle kunna ha och det som aldrig kunnat bli!!! Vi kommer ial alltid ha bränt gummi tillsammans, det kan ingen ta ifrån oss=)skål på det=) Från det ena till det andra, mera ointerna saker så kanske det finns nån som vill veta vad jag fallit som en fura för?? Det är en skogshuggare från Gävle som fått mig att falla, trots starka rötter i verkligheten fanns inget som stoppade hans motorsåg från att hugga in sig i mitt liv och bli en stor del av det... Hur framtiden blir vette tusan, han jobbar borta tio dagar av 15 och båda bor hos föräldrarna... Allt vi vet är vad vi känner för varandra och om det räcker får vi ju faktist se... känner mig mest otålig just nu och vill se var framtiden har i sitt sköte!